Och förkylningen som, jag hade planerat, skulle vara över idag. Är inte över. Den har snarare trappat upp sig. Lilleman håller dock status qou. Och tur är väl det. Men, det är ju bodycombat-onsdag. Höjdpunkten på veckan. Och om jag rådde David till exempel, skulle jag ha sagt åt honom att inte träna idag. Att det kommer att dröja längre innan han blir frisk. Men, nu är allt rim och reson ute genom fönstret. Just nu är jag ingen årets mamma. Jag kämpar för att vara en okej mamma. Håller mig flytande. Men lilleman är vaken sent, och uppe tidigt(alla inlägg dateras förresten till 08.13...). Och däremellan träffs vi också. Både på dagen och natten. Om bara en av oss kunde bli kvitt förkylningen skulle inget spela roll längre. Snoret rinner, och huvudet är fullt av bomull. På båda.
Så. Jag bryr mig inte om min bodycombat-onsdag förlänger förkylningen med sjuttioelva år. Imorgon kommer jag vara en bättre mamma, i alla fall imorgon. Då kan jag fokusera till 100% på att kurera lilleman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar