måndag, maj 31, 2010

Det jobbiga med en bra kamera. Kl. är 10.47.


Vi har ju haft mina svärföräldrars vovve här i helgen - Sigge. Han är lite som kusinen från landet, men en mycket tjusig kusin. Däremellan är han lite...flamsig...kan man väl säga. Om-sig-och-kring-sig. Har i alla fall försökt ta kort på Sigvard hela helgen som ska visa hans rätta jag. Men det går inte, han blir så jädra snygg på varje kort. Och ser ut som om han vunnit ett nobelpris. Inget om hur han ylar, när Dino skriker. Man ser inte hur hans långnos rotar igenom skafferiet efter något gott. Hur han backar in i grejjer, så att dom ramlar. Han ser bara så jädra snygg och klok och harmonisk ut. Och det är då jag kommer på det. Kameran är antingen för bra eller magisk.
Undrar bara varför inte den magin verkade imorse när David tog kort på mig? Skumt. Får hurvens bara jag tänker på det kortet.

Jaja, ingen anledning att gråta över spillda kort. Nu ska vi promenera iväg en sista gång och lämna kusin Sigvard.

Och Ida, du är den sista i världen som ska ha en burka, knäppis. Däremot om du skulle se korten på mig, från imorse...så ja. En resa till Albanien kanske inte är helt bortkastad ändå?

Over and out.

söndag, maj 30, 2010

Morsdag! Kl. är 10.03.

Och jag tog ett litet snack med Dino häromdagen. Sa det att, jag ville inte ha något särskilt - men om han kunde fyra av ett litet leende skulle hans mamma bli glad. Och tror ni inte att jag vaknar av värsta pussen? En sådan åstadkommer man bara när man är riktigt liten, sover med öppen mun, ligger tillräckligt nära sin mamma för att en nysning ska rekylera huvudet rakt på hennes mun. Tadaaa! En puss. Sedan fyrade han av, inte bara ett. Ej heller två, utan typ 7 leenden. Sedan tittade han på mig i samförstånd, och hans ögon sa "kära mamma, grattis på morsdag. Nu har jag gett dig både en puss (ledsen för snoret...) och en massa leenden. Men, jag tänkte även somna om ett tag så du kan kolla på datorn och äta frukost i lugn och ro! Älskar dig!".


Så Dino sover och jag äter frukost och tittar på datorn. Tack min son, inte bara för idag, utan för att du finns. Jag älskar dig med!

Hoppas alla får en bra dag därute, särskilt alla mammor idag då. Jag ska snart ta och promenera iväg med Sigvard, som ju ska få flytta hem idag. Det blir bra med promenader, jag har ett hemligt viktmål nämligen. Jag har planerat att jag ska ha lyckats med det lagom till att skattepengarna kommer, och då ska det shoppas kläder! Hell yeah, jag kanske till och med åker någon annanstans och shoppar - Piteå, Umeå eller Albanien! Man vet aldrig! Längtar redan!

Over and out.

fredag, maj 28, 2010

Ännu en trumvirvel! Kl. är 18.54.

Ja det är sant. Gossen har fått ett namn. Och ja, det började lite på skoj - tills hans föräldrar upptäckte att folk faktiskt heter detta. På riktigt. Och vi ville verkligen ha ett unikt namn, som är han! Och detta är verkligen han. Och det vart inte Mr. Poopy-Pants, Brakus eller Is-Björn (även om vi på något sätt diggade det sista...)
Så får jag lov att presentera...
Dino Nilson-Clason!

(Som här ligger med nappen i handen, utifall att någon skulle försöka ta den ifrån honom..)


Mycket fördelar! Det har en vacker afrikansk betydelse. Det finns bara 7 andra i västerbotten som heter det. Det är kort, och dumma ungar kan inte hitta på taskiga smeknamn på det. Han kommer att direkt-kvalificera sig till idol, även om han inte är så bra på att sjunga. Hans mamma känner sig lite yngre, än om han hade hetat Sture. Och slutligen - han heter så. Det bara är så. Och vi älskar namnet.

Så. Dags att laga en sen middag.

Over and out.

torsdag, maj 27, 2010

Passa er. Kl. är 08.29.

Nu tänker jag klaga. Jag gör det inte ofta, men här kommer det minsann ett litet klagomål. Det har inte direkt något att göra med småbarnslivet, inte över skrikrace. Inte över snoriga små näsor och irriterade förkylningar. Men. Jag skulle vilja klaga över att BVC alltid ger en tidiga tider. Så man måste ställa väckaren och passa tider. Så, nu har jag klagat färdigt. (Och jag tänker inte sticka under stol med att vi inte har något att klaga över! Life is pretty good!)
Idag blir det i alla fall BVC, mäta, väga och läkarundersökning. Sedan ska jag hem och länsa brevlådan, hoppas att vårat babyalbum kommit. Då ska jag spendera dagen med att klippa och klistra!

Igår fick vi trevligt besök av min farbror och faster. Lillen tyckte det var trevligt, men han var ledsen nästa hela tiden. Det var nog magen som spökade lite. Han hade nämligen ett eget litet privat kalas (i byxan) efteråt - och då vart det bättre. Dom tyckte förresten att Dolph var ett bra namn, men oroa er inte. Vi har kommit på namnet. Men jag ska bara samla lite mod innan jag avslöjar det (ni får lova att inte skratta.)

Och appropå inget annat, Ida! Jag älskar din våg(och dig med förstås. Och Hugo. Och Chrille gillar jag ju med såklart.)! Den har gjort mig glad länge nu! Enligt den hade jag nämligen gått ner all babyvikt och dessutom lite till, mot för vad jag vägde när jag skrev in mig hos BM i höstas. Typ 15 kg på 5 veckor! Och även om det skulle vara fel på vågen, så uppskattas det! Nä nu tror jag att jag ska promenera iväg till BVC, inspirerad av din våg Ida...så låter jag bilen stå.


Over and out.

tisdag, maj 25, 2010

Vars f-n tog solen vägen? Kl. är 21.16.

Kanske ni tänker. Jag ser en möjlighet, en legitim anledning till att använda lillens jeansjacka som jag köpte åt honom på Tradera. Den var tyvärr fodrad, så det hade blivit lite varmt i den ett tag nu. Men nu funkar den ypperligt, tack vädergudarna!
Och ja, vi är några små steg närmare ett namn. Snart så.
Over and out.

söndag, maj 23, 2010

Men va tusan! Kl. är 13.55.


Det är söndag, och lill-pojken vägrar fortfarande säga vad han heter? Jag har försökt förklara för honom att om han befann sig på Guantanamo skulle det vara synd om honom. På samma sätt som jag lärt honom att George Michael är en smörig sångare, men att mamma i smyg blir glad när hans låtar kommer på lugna favoriter. I bilen. Sent på kvällen. Kanske för att dom får en att tänka på vartenda disco i mellanstadiet. Och hur pirrigt det kändes i magen. Men min nyfunna, nojjiga sida var även tvungen att varna Doffis. Ifall han någonsin skulle träffa mr. George och han ville följa honom till parken eller något. Man vet ju aldrig vilka faror som kan lura runt hörnet. I alla fall visste jag det inte innan jag blev mamma... Anyway. Pojken vägrar säga vad han heter. Jag har provat fråga honom på svenska, engelska, tyska, ryska och påhittad norska. Han svarar inte. Men. Jag känner lugnet. Har ju på mig till kl. 24.00 ikväll.
Over and out.

fredag, maj 21, 2010

Okej. Följande gäller. Kl. är 01.00.



Innan söndagen är slut, ska Doffis ha ett namn. Och tydligen vart det jag som skulle bestämma mig för ett. Och det är svårt. Ett är ovanligt och populärt, och ett började som ett skämt - men har växt alltsedan. What to do. Ja. Hur som helst så kommer den lilla ha ett namn på söndag. Ett seriöst namn.

Nu ska jag skynda mig upp till Lillen och sova. Han har redan nannat en timma, och har alltså ett försprång. Vi har haft en riktigt mysig kväll och dag. Varit ute och gått i två timmar. Kisen har fått bada i älven! Bara kelats, tittat på tv och dansat till VH1. Doffis är en underbar danspartner, även om han har en bit ner till golvet.


Over and out.

tisdag, maj 18, 2010

I´m feeling so fresh. Not. Kl. är 20.47.


Jag har babykräks i håret och på kläderna, och alldeles nyss så satte Doffis pricken över i och kissade på mig. Men det gör inget, vi har det trevligt ändå. Förkylt (nedrans förkylning!) men trevligt. Och har även hunnit packa lite mer tradera-vinster, snart är dom iväg alla preggokläder. Märkte igår när jag var på Lindex hur man tänker som mamma. Kollade inte på ett enda plagg, utan styrde kosan direkt mot babykläderna. Här är förresten dom söta bodysarna jag fyndade.


Kul även att vara in i en affär för första gången! Har aldrig varit in på Solbackens Lindex, och ett tag var det som om jag åkt till en annan stad! Den känslan försvann ju när jag klev ut på parkeringen igen...men...

Nu ska jag försöka ta mig in i duschen, får väl ta med mig en sällskapssjuk Doffis så det inte blir kris i hans liv.

Over and out.

Ännu en liten... Kl. är 10.28.

...som kommit till världen!

Stort Grattis till Agneta och Greger som fick sin tredje flicka idag! Se möjligheterna, det blir inget fotbollslag än - men väl ett damcurlinglag eller något.

Nu ska vi fundera ut dagen, får se vad det blir av den!

Over and out.

måndag, maj 17, 2010

Det är så här det ska vara. Kl. är 23.04.

Som igår när Doffis somnade och jag och David satt uppe till 02.30 för att se en gammal Stephen King klassiker. Det ljusnade när vi la oss, och vart en ganska kort natt - men det var det värt för att få kura ihop sig i soffan och se skräckfilm. Och att sedan vakna upp till en glad och pigg Doffis, finns det något bättre?
(Ungefär den här synen möts man av på morgonen...)
Eller att få gå med vagnen på Barnens hus och Lindex. Och kolla på fina bebiskläder. Och inte gör det saken sämre att det är 19 grader varmt och att man kan smaska på en glass under man promenerar från den ena affären till den andra.

Eller att krypa ihop på kvällen med Doffis nära och skratta till Roast på Berns. Doffis skrattar inte, men ler ibland. Och räcker ut tungan. Men jag skrattar. Behöver jag säga mer? Livet är pretty damn good just nu.

BVC idag skedde utan större missöden. Lillen vägde 5390 gram numera och var hela 58 cm lång. Vi fick besöka Marie och hennes mage, och den är så fin. Men Doffis längtar efter sin kompis!

Nä. Nej nu ska jag och Doffis lyssna på VH1 Classics och kelas - måndagsmys? Skulle tro det.

Over and out.

Tänka sig. Kl. är 11.16.

Idag blir Lillen en hel månad gammal. För en månad sen var jag precis på minuten och irrade runt i korridorerna på BB, för att hitta igen lunchen. På mitt rum fanns det en stolt fader och en liten nykläckt människovalp. Svårt att förstå att det redan hunnit gå en månad. Att det tagit en månad bara för allt att lägga sig, en månad för att lugnet ska komma tillbaka. Efter en månad kan jag äntligen sitta och titta på ett helt tv-program, utan att fundera över VAD det var jag såg när jag är färdig. Det känns som att vi lärt känna varandra nu.

Idag ska vi på BVC, sedan ska vi och hälsa på mage - som har en vecka kvar till kläckningsdatumet! Ja, sen får vi se vad dagen mer erbjuder.

Over and out.

fredag, maj 14, 2010

Oväntad stund. Kl. är 20.32.

Medans jag sprang iväg och hämtade pyjamas för att göra fredagsmys passa Doffe på att ta en liten tupplur. Vilket gav mig en liten extra, oväntad stund vid datorn. Och kanske är han så trött eftersom vi har lekt i den fina hoppgungan han fick låna av kusin Hugo. Han är perfekt "fel" längd just nu, eftersom han kan vila sitt stora, ganska, tunga huvud mot kanten och bara lyssna på den roliga musiken. Alltmedans han låter mamma göra jobbet och gunga honom lite, han är smart han (och han når inte riktigt ner till marken...)

Ha en bra kväll nu...det ska vi ha!


Over and out.

onsdag, maj 12, 2010

Crazy? Kl. är 21.59.


Nej vi är varken fullna eller galna, men Lillen är ledsen och jag har 39,1 i feber. Att lyssna på Counting Crows och skrålsjunga är det enda som hjälper - för honom i alla fall. För mig gör det mest underverk för humöret! Jag känner mig friskare. Men vi längtar ändå tills dess David kan komma hem...
Idag har vi förresten haft trevligt besök (hoppas vi inte smittade ner dig, men jag tror inte. Till och med lillen lyckas ju undvika det...)
Ha en trevlig, ocrazy, kväll nu alla.
Over and out.

tisdag, maj 11, 2010

Yes, förkylda. Kl. är 17.36.

Nu har även vi drabbats, ljusglimten är att Doffis inte verkar vara så hårt drabbad - han hostar några gånger extra. Men annars är han som vanligt. Som tur är. Och mamma hans har handlat glass till ikväll, så snart känns det bättre för mig med. Jag har bara inte tid att vara förkyld, ska bara få förkylningen att förstå det. Men. Man hinner det man hinner, det är inte mer med det.

Ikväll blir det myskväll för mig, Kisen och Doffis. Förutom ett litet tag, som vi ska ta och stirra melankoliskt in i väggen och sakna David. Men, när vi är klara med det ska vi ha myskväll. Lillen ska få sig ett bad. Han tycker egentligen inte om det, men sist testade vi att ha bara lite varmare vatten - och då gillade han det faktiskt! Världens bästa när man får mysa med en nybadad liten en, han blir så gosigt trött då!







Over and out.

måndag, maj 10, 2010

En liten rolig episod. Kl. är 14.13.

Kom på detta när David nu visat mig best of Bruce Lee och dessutom gick denna film i helgen. Men i alla fall.


Detta skedde då en kväll i vintras när vi skulle och hyra film. Vi vandrar omkring på hemmakväll och försöker hitta tre filmer (alltid tre!). David kommer tillbaka från dom äldre filmerna, och jag frågar honom vad han letar efter.


- Jag letar efter Ond Bak 2, svarar han högt som om det vore det naturligaste i världen. Undertecknad fattar inget, och låter därför munnen hänga på vid gavel samtidigt som jag stirrar på honom. Ond Bak låter i mitt sinne som någon slags gay-porr-film, och jag kunde inte förstå vad han skulle ha den till (och jag ville inte fundera för mycket...)


När missförståndet uppdagats visade det sig att han sagt Ong Bak 2, och att det var en kampsportfilm och inte alls en gay-porr-film. Och sedan var världen tillbaka till normal...

Idag blir det en vansinnigt lugn dag. Nu ska vi he oss ut på en promenad, och sedan. Ja, vem vet? Vi känner lugnet...

Ja...och bara så att ni inte missar det, eftersom det inte är högst upp på sidan. Förlossningsberättelse. Längre ner. Om vissa otåliga missar det, kommer jag åka på däng. Så, jag helgardera och skriver: KOLLA NERÅT!

Over and out.

söndag, maj 09, 2010

Förlossningen... Kl. är 18.23.

Okej. Här kommer den.

(David packar bilen, på kvällen den 18:e. Glad och förväntansfull.)

Vaknade söndagen 18:e april kl. 6 på morgonen. Kände direkt att jag hade lite känningar, med 10-15 minuter emellan. Men eftersom det kändes så lindrigt antog jag att det var förvärkar. Och inte att förlossningen faktiskt var på gång. Somnade om ett par timmar till, och berättade för David när vi vaknade vid 9. Båda, en aning övervänta, så det kändes härligt att det äntligen hände något. Men jag var fortfarande så säker på att det inte var på riktigt, var helt övertygad att det skulle sluta när som helst.

(Första bilden på lillen...vi höll på att glömma ta fram kameran, BM fick påminna...pinsamt.)

Vi tog det lugnt hela dagen. Jag hade börjat se en vänner box dagen innan, den säsongen när Rachel är gravid. Och av någon anledning kändes det mycket viktigt att se klart den. Så vi sträcksåg det. Eller mest jag. David packade och förberedde sig. Lite i onödan tyckte jag, eftersom jag ändå var övertygad om att det var låtsasvärkar. Såg wipeout, och klockade värkar under tiden. Då var det ungefär 5 minuter mellan varje värk, men dom gjorde inte ont. Hann till och med prata med syster några timmar senare, och jag hade typ två värkar under tiden. Men det gick finemang, pratade utan problem under tiden värkarna var.

Vid 22 började David tycka att vi skulle ringa till förlossningen. Jag var fortfarande övertygad om att det inte var på riktigt. Så dealen var att jag skulle ta en dusch först, för att bevisa att det bara var förvärkar när dom försvann i duschen. Fast det gjorde dom inte. Så vid 23 ringde vi dit och förvarnade att vi kanske skulle komma in inatt.

(Det omtalade födelsedagsfikat. Och det var mumsigt.)


Sedan försökte vi lägga oss och slumra hemma, låg och kikade lite på vänner. David löpte in och ut till bilen med packning.
(I pappas famn för första gången.)


Vid 01 började värkarna komma betydligt snabbare och göra en aning mer ont, så i stundens hetta vart det att åka (i efterhand hade vi nog kunnat stanna hemma längre...). Det vart dock bättre så fort vi befann oss i bilen, och när vi 01.30 var framme vid förlossningen var jag säker på att dom skulle skicka hem oss.

Efter CTG i 15 minuter och när det visade sig att jag var öppen 3 cm (nästan 4! Jag förhandlade med barnmorskan, om centimetrarna, hela förlossningen...hon var stenhård.) vart det inskrivning. Det togs hål på hinnor, och visade sig att bebben hade bajsat i vattnet. Var tydligen ingen fara i alla fall. Sedan vart värkarna lite jobbigare, men ändå uthärdliga. David den stackaren fick massera rygg så händerna blödde. Bebben hade lite hög puls, och det berodde tydligen på att jag hade lite feber. Men jag tror mest att det var arbetstemperatur. Jag var aldrig orolig över bebisen, på något sätt kändes det som att vi gjorde allt tillsammans och att jag kände att han mådde bra.

Kvart i 4 undersökte BM igen. Och jag var då öppen 6 cm (nästan 7 sa hon!) Hon introducerade då lustgasen för mig, och vi vart vänner. Inte så goda vänner. Inte en sådan vän man skulle berätta hemlisar för, mer bekanta. Kanske en vän man kan festa med. Ja, en sådan vän. Jag använde den flitigt, dock helt fel enligt BM. Jag tog två andetag i början av värken, och sedan andades jag igenom värken. Utan lustgasen. Lustgasen var mer som en ritual för mig. Och enda gången som barnmorskan skulle "coacha" mig med lustgasen så jag skulle använda den rätt - tyckte jag bara den var otäck och det kändes som att jag försvann. Och sedan kräktes jag, och det var nog det bästa med lustgasen - i och med kräkningen var det som att en värk bara försvann. Använde den ett tag - på mitt egna sätt, men sedan fick den vara. Jag hade David istället, han var den allra bästa smärtlindringen. Men däremellan var värkarna riktigt onda, och mellanrummen riktigt korta. Och 2 gånger sa jag högt att det inte skulle gå, sedan intalade jag mig själv 102 gånger att det skulle det.

06.10 på morgonen hade vi nått dom magiska 10 cm. Då hade vi hunnit se solen gå upp, och jag ville så gärna att bebisen skulle födas på en solig dag. Så jag vart så glad när det ljusnade och var alldeles blå himmel utanför! Nu hade vi ju varit uppe hela natten, och började vara lite tärda. Men optimistiska. Jag var redo för att bebisen skulle komma, och tog i för kung och fosterland. Tydligen hade bebisen en annan åsikt.

07.20 var även bebisen redo - och efter 36 minuter - kl 07.56 föddes han. Vår lilla prins. Och om jag någonsin trott att han var en prinsessa, eller velat ha en prinsessa, så slutade allt sådant spela roll. Han var vår, och vi var hans. Och det var mycket mer än vi någonsin velat ha (i alla fall 1,2 kg mer...hehe). Han vägde 4660 gram och var 55 cm lång (hade förmodligen det efter fadern sin). Barnmorskorna var lite chockade, dom trodde nog inte det var en sådan stor bebis - då hade dom velat ha en sugklocka i närheten sa som sen. Och David var chockad över hans size. Och jag såg bara 3,5 kg, eftersom jag bestämt att bebisen skulle väga det. (Till och med när han vägdes och BM gissade på 4,6 så gissade jag fortfarande på 3,5...)

Och det var en sådan häftig känsla, så fort han var ute slutade allt göra ont och jag var bara världens lyckligaste.
(Ja ja. Men hur snygga skulle ni vara efter att ha varit vaken i 24 timmar och fött barn? Trött, men lycklig.)


Det vart verkligen den förlossning jag ville ha - och mycket mer än så. Det viktigaste för mig var att jag inte skulle vara otrevlig mot någon, och det klarade jag mig ifrån. (Inte ens när BM följde mig på toan och gav mig massage genom värkar, dock på mitt blåmärke (!) som jag fick när jag ramlade i källartrappan en vecka innan. Jag sa inget. Ville inte förstöra den trevliga stämningen. Tog tillbaka min mästermassör David istället. Snabbt.) Och jag ville att det skulle vara roligt, och det var det. Jag fyrade av några skämt då och då. (Inga som var nog bra att upprepas här dock...) Det vart lite med en klackspark. Och det hade aldrig kunnat bli bättre. Det gjorde ju självklart ont. Så satans ont ibland. Men, jag kunde komma ihåg varför och att man inte skulle dö av det. Sedan hade jag världens bästa hjälp i David. Han peppade mig, och jag fick klämma hans hand superhårt. Fast jag är svag så det blev inte så hårt.


Och ja. För er som undrar. Ett par stygn, inte många. Och jag var mest bara glad att jag kunde ligga på rygg igen - utan jättemagen, jag firade genom att göra det hela natten som kom. Och lite av dagen.

(when I think of heaven. I think of you...)


Så tack för att du ville komma till oss (du hade inte så mycket val). Sedan första gången jag såg dig. Eller mer din skära lilla bakdel, som var det första jag såg av dig, har jag älskat dig. Och jag kommer alltid att göra det. Tack för att vi får uppleva dig, och för att genom dig fick jag uppleva graviditeten och förlossningen. Det har varit den bästa tiden i mitt liv... Älskar dig.

Ja. Där har ni det. Lite lagom lång, och jag förstår om ni inte orkade läsa riktigt hela. Men det gör inget, det kommer inte att komma ett oförberett prov eller något.

Over and out.

fredag, maj 07, 2010

Kolla syster! Kl. är 11.07.

Han är inte bara barbaskön, han är även BARBASTARK!

Idag blir första dagen som David jobbar. Första dagen att vara hemma själv. Och jag funderar, på att leja någon som får knuffa honom ner för trappan. Inte mycket. Men tre veckors sjukskrivning hade suttit fint. Eller nä. Skämt åsido. Dom här dagarna har varit så fantastiskt mysiga, att jag nog bara vill, att dom aldrig ska ta slut. Men... Snart blir det hela sommaren hemma tillsammans. Det längtar jag efter.

Nu ska jag vara en underbar flickvän och packa ner lite gofika som han kan sitta och gnaga på i skogen.

Over and out.

torsdag, maj 06, 2010

Men imorgon. Kl. är 20.47.

Imorgon får det bli att skriva ner förlossningsstoryn. Men, kan avslöja att jag i alla fall tagit fram förlossningsjournalen för att fräscha upp minnet. Hade tänkt göra det ikväll, men Kisen valde passande nog att rulla sig i något illaluktande. Så nu ska hon duscha. Inte uppskattat av någon av oss. Så. Skicka era klagomål till Kisen at Villavägen.

Kan även avslöja att vi kommit lite närmare med att bestämma namnet på gossebarnet. Nu är vi mest troligt nere på två förslag. Vi får se hur det utvecklas. Mitt senaste förslag var att han skulle få heta "Mr Poopy Pants". Måste bara lista ut hur det ska skickas in till Skatteverket, kanske "mr" som ett förnamn och "Poopy Pants" som något slags mellannamn. Fast ett dubbelnamn. Undrar om dom godkänner det. Han gjorde förresten skäl för namnet idag. Säger inget mer...
Nä. Nu måste jag skynda mig med voffsingen. David har gått med på att se snyftig hundfilm. Måste smida medans järnet är varmt.
Over and out.


Okej, okej... Kl. är 11.07.


Efter massiva påtryckningar (och även regelrätta hot till viss del) så ska jag nu sätta mig och skriva ner förlossningsberättelsen. Men jag varnar er. Den är verkligen äckligt positiv. Så har du själv haft en halvtuff förlossning och fortfarande vill tycka om mig efteråt - ska du inte läsa den.


Jag börjar nu. Så får ni läsa den när den är klar.


Over and out.

tisdag, maj 04, 2010

BVC: Kl. är 15.07.

Idag har vi varit till BVC för första gången. Och det var...en...upplevelse. I alla fall för sköterskan, eftersom Doffe körde på vattenslangsknepet. När man tar av blöjan ni vet. Så han sprejade ner hela rummet, samtidigt som hans ömma moder förtvivlat försökte följa efter strålen för att rikta ner den på något som INTE var BVC-sköterskan. Fast jag lyckades inte. Det var dessutom första gången hon inte hade rock på sig, berättade hon sedan.

Han såg då till att vi inte behövde komma oftare än var 14:e dag. Hon sa att det berodde på att han såg så "välmående" ut. Men vi vet att det berodde på att han dränkte rummet i äkta titanic-stil.

(Åh Doffis, jag ska så berätta den här historien när du tar hem flickvänner. Sorry. Men det är tvunget. Då ska jag även tillägga detaljerna som var lite för magstarka för bloggen, även dom involverar BVC och number two...mycket number two...)

Han vägde för övrigt 4970 gram nu och var 56 cm lång.

Over and out.

söndag, maj 02, 2010

The end of an era. Kl. är 22.45.


Det är lite svårt att fatta. Att för bara två veckor sedan, var jag fortfarande badbolls-formad. Men icke nu längre... Så nu åker dom. Gravidkläderna. Och lite sorgligt är det, för det var en underbar tid i mitt liv. Och magen var som en kompis (förutom när vi var lite osams, men det var sällan...). Men. En ny underbar tid har ju börjat istället. Så nu åker allihopa.




...förutom kanske jeanskjolen. Den är snygg, och mudden can come in handy när vi ska äta middag hos Davids farmor nästa gång. Och kanske dom där jeansen kan få stanna ett tag också. Jag menar, magen är ju inte heeelt borta. Det sägs ju att det även tar 9 månader att bli helt...ogravid? Bra ord.
Over and out.

lördag, maj 01, 2010

24 år ung. Kl. är 22.31.


Ja. Ett år äldre, inte särskilt mycket visare eller klokare. Men, jag brukar alltid ha vansinnigt mycket åldersnojja - särskilt kring födelsedagar. Inte i år dock. Det känns som att jag har hunnit med mycket mer det här året, än någonsin tidigare. Det känns bra.


Nu är det dessutom slut på halvtaskiga bilder här i bloggen. När vi kom hem från BB, och upptäckte att våran kamera misslyckats med 3 fjärdedelar av alla bilder fick det vara nog. Enough is enough, sa jag till kameran. Eftersom det känns som att lillen blir större för varje dag. Igår köpte vi för första gången blöjor i storlek 2, och då tänkte jag - "vad blir det imorgon, övningskörning?!?!". Lite i panik över hans snabba tillväxt. Men det vart inte det. Dock vart det ett bajskalas eftersom blöjorna glipar lite...pheeeeew. Han var inte så stor ändå.
Nu ska jag skynda mig tillbaka till David. Han sitter och ser ett program på discovery om kvinnliga mördare. Om jag inte avbryter för lite gos, kanske han insisterar på att sova på soffan i natt. För säkerhets skull.
Ha en underbar lördagkväll alla ni!
Over and out.