Vet ni? Det skulle vara så sjukt mycket lättare att jobba natt om jag inte ville min kropp väl.

Det känns lite som att behandla någon man tycker riktigt bra om, riktigt illa. Man äter för lite (och för dåligt) man sover definitivt för lite. Man äter inte vitaminer och dricker inte vatten.

Igår vart det sådär dumt, jag sov lite för länge och ungefär 20 minuter innan jag skulle fara och träna så insåg jag att maten skulle inte hinna bli klar. Inte mycket att göra åt. Visst, träningen kommer inte bli sämre men man kommer ju för tusan inte dö! Så men trehundranågonting-kalorier intagna så begav jag mig. Det vart underbart! Och sedan åt jag en ordentlig, sen, middag.

Men käre kropp. Jag är ledsen för detta, hur lång tid ska det ta innan du är back on track?