Kanske funderar ni vad som händer på Villavägen precis i detta nu? Ja, fundera då inte mer!

Jag var helt säker på att idag var en dålig dag. Det fanns sådana tendenser redan från morgonen - men, det visade sig att min intuition sög. Det vart en alldeles utmärkt dag! Som ketchupen på spaghettin, eller som grädden på kladdkakan - eller helt enkelt som pricken över i:et så ringde min chef och berättade att det var heeelt luuuugnt att jag tog två extra veckor föräldrapenning. Sweet, men jag skulle ha bett om mer...två månader, eller varför inte två år? Hur som helst, så är det nu sommarlov till den 29:e augusti. Då börjar allvaret.

Men hörreni, under tiden jag skrivit på detta inlägg har Dino kommit upp ur badet. Fått på sig pyjamas. Och sedan somnat, så nu beger jag mig till soffan. Och DET mina kära vänner, är precis vad som händer på Villavägen...

Dino har blivit en liten terrorist. En ganska söt en, men vad hjälper det liksom?

Mannen har fått en egen vilja, och den är stark och innefattar en hel massa saker små män inte får göra. Som att klättra i trappen själv, förse sig själv med mat från skafferiet. Och...ja, tusen saker till! Och just nu längtar jag tills vi talar samma språk, och kan resonera om saker. Så att han kanske förstår att hans dumma mamma egentligen bara är rädd om han!

Annars har dagarna präglats av kalas och födelsedagar! Igår firade vi Dinos gammelfarmor som fyllde 75, och sände några extra tankar till Faster Elin som fyllde 26! Idag har vi varit på ettårskalas! Tänk vad vi är kalasade nu...

Nu drar vi på kalas, i finkläder och allt! Och jag kan knappt vänta tills jag får komma hem, snöra på mig träningskläder - och fara och svettas! Knäpp man blivit.

Jag blir så glad (och generad) av alla snälla kommentarer!

Det värmer verkligen i hjärtat, och så fort jag slutat rodna ska jag skriva ett längre inlägg. Tills dess bjuder jag på en outfitsbild från i torsdags, när jag faktiskt var nöjd med en outfit (och dessutom kände mig extra vältränad, till skillnad från idag...när det enda jag pressat är godis!) Men jag ville bara säga, fy fan så snälla ni är! (om det inte var strängt förbjudet med smileys i bloggen - skulle jag satt en sån här)

Linne från HM
Sportbh från Röhnisch (me like, very much)
Jeans från Diesel, slitna, ärvda och snygga.
Sockar, inte helt ärligt stulna av David.

Inte ens när man sätter honom i matstolen - är han kvar där man lämnade honom. Inte nu längre.

Jag lämnade Dino vid det gula krysset, jag minns det väl - eftersom det sista jag gjorde var att flytta ut honom en bit från sopsorteringen. Sedan gick jag upp på övervåningen och dammsög, var borta kanske 5 minuter. Max! Och när jag kom ner satt mannen med två kryddburkar, och försökte lista ut hur dom skulle öppnas. (På bilden har han kastat bevismaterialet, som sig bör)

Han är snart lika snabb i stolen, som på benen.

Varför mammafika var enklare förr (men fortfarande är lika trevligt!).

Dagens shopping!

Less är jag på att ha urtvättade, för stora träningskläder - så idag vart det en liten stadstur! Hittade ett par shorts på Cubus, vilket var tur eftersom dom jag beställde från HM verkar komma...hmmm...ALDRIG! Och sen två träningslinnen: ett supersnyggt och ett skönt. Sedan dagens fynd, en sportbh på rea från Röhnisch. Den är så underbart skön! Jag vill gifta mig i den! (Jag vill gifta mig med den!!!) jag vill se Dino gifta sig i den. Och när den dagen kommer vill jag begravas i den.

Man kan nog säga att jag är mycket nöjd. Det kan man.

Dino har fått nya sandaler av sin farmor, tack för dom!

Jag skrattade rakt ut, när jag fann detta - smått neurotiska - meddelande på min facebook...dagen efter jag skrivit att livet är riktigt bra nu.

"Berätta nu vad det är som gör livet så bra!!! Är du gravid igen??? Du ska väl inte byta jobb??? Eller flytta från stan??? Kom igen nu, berätta nu!!!"

Jag trodde nog inte att det skulle väcka sådan uppståndelse (eller rent utav oroa folk!) men, jag måste ju förklara mig.

Jag drar med mig familjen, och vi ska flytta till Venezuela.

Nä, okej...nu kommer sanningen. Jag har sådan balans i mitt liv, som jag inte haft på 25 år. Aldrig någonsin vill säga. Min kropp är i bättre fysisk form, än den också varit på 25 år. Den orkar, och den vill. Jag har ett helt nytt självförtroende, och tycker verkligen om mig själv! Och jag hoppas, hoppas att det märks... Sommaren kommer, och solen. Och förra sommaren, det var något alldeles extra - men denna kommer bli ännu bättre. Mina dagar med Dino är underbara, han är underbar. Det känns som att jag strävat mot något, hela livet - och nu är jag där. Jag trivs i mitt eget skinn, för första gången.

Jag njuter av varenda sekund, och mår bra av det. Jag är lycklig helt enkelt! Vansinnigt lycklig.

Kan det vara en dröm?

Solen skiner, vi tar en promenad ner till havet. Jag har två snälla hundar - och en superduper-snäll son med mig. Stegen är lätta, och bland träden är det lä. Hundarna får bada, och jag och sonen skrattar ikapp.

Om det inte var för att jag trampade i värsta hundskiten, på vägen dit, hade jag trott att det här var en dröm.

Favorit i repris: Dino sleeps in mysterious was.

Trist väder idag, men vad gör det - vi bestämde att Dino är ett ur-och-skur-barn.

Och precis när vi kom fram till det, kom även solen fram. Så Dino har plaskat i pölar. Kia har mött sin Nemesis. Och det har snaskats sand i massor, precis som om det vore en delikatess...men vad vet jag?

Att två så lika dagar kan vara så olika varandra.

Idag skulle kunna vara en precis lika sunkig dag som igår. Davids jobb ringde och väckte oss, istället för mitt, men Dino vaknade aldrig och jag kunde lugnt krypa ner i sängen och sussa vidare. Nu ska jag bara lyckas söva Dino, och sen tror jag att jag ska ta en löprunda (inspirerad av Ann).

En skitdag, helt enkelt! Men om man inte hade sådana dagar skulle man ju aldrig uppskatta dom bra dagarna.

Jag har verkligen inte tänkt tråka ut er med detaljer, jag hatar sådana inlägg. Men ni ska få ett litet smakprov; jag tror att det är vansinnigt viktigt hur man vaknar på morgonen. Det sätter liksom stämningen för hela dagen sedan, så att vakna av att min mobil skällde helt besinningslöst... Och sedan upptäcka att det var jobbet, som säkert ville att jag skulle komma och jobba, men det vet inte jag. För att istället för att svara skyndade jag mig fort som fan, kväva mobilen med min kudde - i hopp om att en liten man inte skulle vakna. Givetvis vaknade han. Givetvis kunde han inte somna om. Och om jag vaknade på fel sida, då vaknade han på JÄTTEFEL sida. Ja. Och som inte det var nog fick jag min tjejvecka (det kan mycket väl ha varit av uppvakningen) och förvandlades till en dramatisk och bölande Sara.

Ja, sedan gick ungefär resten av dagen fel. Men jag har inte tänkt punkta upp det, bara för att se till att riktigt deppa ner alla som läser detta. Särskilt som jag inte ens har riktiga bekymmer i mitt liv. Så. Jag bakade bröd istället. Mmm, mmm.

Jag är så körd i huvudet just nu, att jag kommer inte på en rubrik. Inget. Nada. Nothing.

Startade denna underbara lördag med ett maratonpass på Friskvårds. Inte helt ultimat idag, dels eftersom att jag använde upp allt jag hade på träningen igår. Dels för att det var lite sådant som jag inte brukar köra, typ yoga och zumba. Jag var så celsiushög på yogan att jag omöjligt kunde sitta still och slappna av, men det är en annan historia. Jag förstår det nog bara inte, yoga alltså. Typ tända ljus och vila, det låter som en måndagkväll här.

Jag fick dessutom träffa min fina syster tvärt. Och även köpa en liten present åt Dino som tack för all hjälp i trädgården. Nu är klockan efter 01, och jag har precis duschat...för det måste man ju göra efter träning. Men ikväll var det mest en princip. Hoppas ni också haft en underbar lördag! Och vet ni vad det bästa är?

Imorgon är det söndagsmys...

Lycka är, att i sakta mak strosa runt trädgården...en ljummen kväll i maj...

Att vara mamma är det största, mest fantastiska jag någonsin upplevt!

Och samtidigt är det, det mest förnedrande och jag kan känna att jag lite förlorat min värdighet.

(Ja. Det är en blöja. Och ja. Den är ren.)

Nu måste jag sluta, Dino vill att jag ska hoppa och skaka på huvudet, med blöjan på. Vad gör man inte för att ens gullegosse ska skratta? Allt!

(Okej. Jag är egentligen ganska road av det också.)

Aaaaaaaah, så underbart det är att sjunka ner i fotöljen på kvällen...

Smutta lite på ett glas chardonnay, och samtidigt se en mycket underhållande dokumentär om mikroorganismer - på kunskapskanalen. Iförd en liten sidenmorgonrock.

Okej.
Det var kanske inte helt sant.
Det är cola light, big brother och mina underbara pyjamasshorts.

Så som i himmelen...

Tänk så lustigt om man fortfarande sa barnens ålder i veckor, som från början.

"Dino är 56 veckor gammal!" ska jag säga nästa gång någon frågar.

Idag har vi haft mammafika, och tur är väl det - för det var ingen bra dag innan dess. Eller den var lite upp och ner. Men efter fikat var den bara uppåt. Dino är på sitt allra bästa humör, och ett underbart sällskap. Nu har vi ätit en överdådig torsdagsmiddag, och snart är det myskväll.

Det blir inte bättre än såhär...

Om jag fick lära Dino en enda lärdom.

Så skulle det inte vara om kärlek, tjejer eller preventivmedel. Ej heller om hälsa, eller receptet på pannkaka. Det skulle inte vara vikten av att ha hjälm på sig, eller att okända aldrig bjuder på godis bara för att vara snälla. Det skulle inte vara om varm mjölk när man har svårt att sova, ej heller mina fantastiska mattekunskaper (1+2=4 Right?)

Det SKULLE vara att man omöjligen kan somna samtidigt som man munpruttar... Men i gengäld skulle jag vilja lära han det ganska snart!

Typ nu. Faktiskt.

Dinos dagis verkar vara det bästa dagiset någonsin.

Runt tio hör jag att det knackar på dörren, jag och Dino har bara lallat på hemma! Jag öppnar dörren, och där står en kvinna och lite barn. Nedanför bron står fler barn, och fler kvinnor!
- hej säger hon! Vi...ehhh (hon tittar på mig)...vi skulle vilja hälsa Dino välkommen till myggans dagis!
Dom lämnar ett brev och vi blir inbjudna till grillfesten, you know. Sedan stänger jag dörren, vandrar glatt tillbaka till köket. Fryser till både i steget och leendet.
Tittar ner.
Ser att jag just hälsat på alla på Dinos nya dagis...
...endast iförd små, små pyjamasshorts (där det för övrigt står "kiss me cause i'm cute") och en huvtröja.

What a way to make a first impression.

Denna dag flyter på även den, och nu är det inte ens grått ute.

Dagens aktivitet: grannarna har visning på deras hus, och jag och Dino har bänkat oss på första parkett. Givetvis sitter jag gömd bakom gardinen, för jag vill ju inte att någon ska tro att grannfrun är nyfiken...fast det är hon. Redan 16.45 intog vi våra platser. Jag hade en föreställning om att mäklaren skulle komma tidigt, sätta en plåt med kakor i ugnen. Spreja go-doft överallt. Sätta fram stora vaser med blommor, och arrangera ungar som leker utanför (dock leker en vuxen man i kamoflague-byxor med en boll åt ena hållet. Och en annan förvuxen bebis leker med sin traktor åt andra. Tror inte det kommer trissa upp priset...) Icke det inte! (men jag funderar på att öppna en mäklarfirma!)

Jaja, jag hade en liten förhoppning med mitt spejande: att urskilja våra nya grannar. Men hittills går det sådär, om inte mäklaren beslutar sig för att flytta in själv.

Update. Nu har det äntligen kommit lite potentiella grannar. Dom får en 6:a utav 10 på den internationella grannskalan. Stay tuned.

Dagen är - om möjligt - ännu gråare och tristare än igår.

Och det känns som att jag och Dino kommer vara ganska less på varandras sällskap innan 20.00 ikväll.

Men inte Dino inte. Han är less NU!

Vädret idag har varit grått, grått och ännu mera grått! Men dagen bjöd ändå på några ljusglimtar...

Dino sov länge och gott, och vi vaknade utvilade - vilket var tur eftersom 10.15 var det ett dubbelpass på Friskvårds inbokat. Först en omgång BodyStep och sedan lite BodyAttack. Om någon sagt åt mig för två år sedan, att jag frivilligt skulle fara på ett okänt pass som hette BodyAttack - och längta till det! Ja. Jag hade nog skrattat dom i ansiktet. Båda var roliga. Båda var jobbiga. Och på båda såg jag lite förståndshandikappad ut.

Knappt hann jag ut och eftersvettas, innan jag fick höra att min snälla svärmor ville bjuda på kinamat. Gissa om det satt fint i kistan! Dino skötte sig...sådär kan man väl säga. Han gjorde sin röst hörd, och sprang lite...och grimaserade när han fick smaka glass! Men trevligt var det, och tack för det! Sent omsider kom jag på att ta en bild, och nog springer han även då - men då var vi ju lix på väg hem! Så jag gissar att det var legitimt...

Dagens missbedömning.

Less som jag var på att alltid va den blekaste på gymmet, hade jag kommit på lösningen: brun-utan-solade-ben! Smart. Om det inte vore för att jag smorslade på överdrivet mycket, och det vart inte ett dugg jämt! Randigt och hemskt...

Enda lösningen var att smörja in dom en till gång, igår kväll. Och imorse...ja, det såg ut som att mina ben fått åka på en exklusiv utlandsresa. Men, överkroppen fick visst stanna hemma...

Att vara förälder är banne mig det märkligaste man får uppleva...

Varenda kväll räcker det där oändliga (eller så int) mammatålamodet tills dess att Dino tackar för sig och knoppar in! Magiskt, eller hur? Oh så skönt, med en lugn stund tänker man.

Och lik förbannat varje morgon, är det precis som att vi levt i exil i 7 år. Åtskilda. Det är märkligt, men fantastiskt!

Jag har lite löst min bristfälliga bloggning, allt som behövdes var bara en bättre telefon. Precis i detta nu sitter jag med en hand på Dino, sjunger "blinka lilla stjärna" OCH skriver detta smått sugiga inlägg. Samtidigt. Det är min version av simultanförmåga.

Dino hälsar godnatt till alla!

Jag hejdade alla inte-kladda-ner-reflexer igår, och Dino fick äta själv (med en helt egen sked) för första gången...

Idag är vi såhär glada, för dom ringde om våran dagisplats!

>

> Dino fick sitt (MITT!) förstahandsval, vilket gjorde oss överlyckliga. Det kändes som ett bra dagis, och lyckan varade i säkert tre minuter. Sedan ersattes den av bilder på hur dom stora barnen petar på Dino med en pinne, där han står fastbunden vid ett träd. Hur han hjälplöst ligger och guppar i Bureälven, väntandes på räddning - men fröknarna springer omkring som huvudlösa höns. Eller hur han hänger i kalsongerna från ett ganska högt träd.
>
> Men jag har en plan.
>
> Det skulle bjudas på grillkväll för alla barnen, och även vi. Jag fejkar ett mystiskt anfall, och sedan vet jag hur handlingskraftiga dom är. Gör dom HLR, lägger mig i framstupa och hämtar varm choklad - ja, då får han gå där. Händer inget av det, ja då får jag starta upp en liten turné av mystiska anfall, på traktens dagis. Till slut ska jag nog hitta rätt.
>

Dino har bus i blicken, från morgon till kväll. Varenda sekund.

Hans favvobus (och jag måste väl gilla det också, eftersom jag inte kan låta bli att skratta högt) det innefattar våtservetter. Får han tag på ett paket, pillar han upp locket och på 33 sekunder hinner han slita ut 70+ servetter. Han har enastående teknik, lite löpande band, och varje servett kastar han över axeln. När man bytt blöja på honom är det stående att han reser på sig (har man tur är blöjan på i det här läget). Sedan norpar han åt sig våtservetterna, skrattar och springer någon meter. Där stannar han för att börja riva ut. Skitstressad är han, för han vet att vilken sekund som helst kommer en tråkig förälder och tar ifrån honom dom. Så han tittar över axeln, och skrattar hysteriskt. Som tur var, så är locket lite fippligt att få upp - så där går han oftast bet. Varenda gång när han fattar att han inte kommer hinna utföra sitt brott, skrattar han som en galning - kastar stöldgodset i precis sista sekunden, och lägger benen på ryggen.

Jag tror aldrig jag har träffat en sådan rolig människa som den där lilla spillevinken. Det måste kanske vara en mor, för att se det. Men killen har humor!

Hmm. Jag undrar om jag har mössa ofta.

Dino kom just och satte på mig den. Mycket tjusigt.

Ikväll ser vi äntligen den omtalade "Ong Bak 2".

För er som inte var med på den tiden då det begav sig (läs: inte har läst bloggen så länge) så finns det en historia bakom. En lustig historia. På hemmakväll sa David att han ville hyra denna. Jag hörde fel, och tyckte han sa "Ond Bak 2". Lite förvånad (milt sagt!) över denna gayporrs-vändning i vårat förhållande. Vi redde ut det ganska snabbt.

Ikväll är det typisk lördag. Subway, godis och cola light. Allt jag behöver. Dino har haft en ganska bra dag, trots dom där fördömda tänderna. Imorgon tror jag blir en ännu bättre dag, for real.

Ja, okej då. Livet hade kunnat vara mycket sämre.

Men detta fyller faktiskt ett viktigt syfte. Förutom att det är en underbar stund för avkoppling, så finns det mer. Nu när jag inte längre är bland dom rundaste på gymmet, måste jag även se till att ta mig ur kategorin "blekaste". Jag är så vit att det lyser om mig. Folk blir bländade. Och vart jag än står i rummet syns jag mest, albino. Nu råder jag bot på det.

Fast. Brrrrrrrrrr.

Man kan alltid ändra sig, och det är tur att man har vänner som är flexibla.

Det var egentligen meningen att jag och Dino skulle åka till Jenny idag, och hälsa på. Ja. Men fyra tänder som kommer samtidigt, har satt sina spår i hans sömn. Han somnar sent, och vaknar tidigt. Ibland sover han inte på dagen. Och till slut insåg jag att en övertrött Dino skulle riva deras vackra hus (förlåt Jenny!).

Dagen började bli en repris på onsdagen, då jag låg raklång på golvet med ansiktet i backen. Och Dino rusade runt i rummet, fram och tillbaka. Varje gång jag hörde att han kom i närheten hojtade jag "Nu kommer Mamma och tar dig!" och så skrattade han och sprang vidare. Då var det onsdagens träning som var räddningen. Så jag lämnade det sjunkande skeppet (a.k.a Dino), for på Bodypump och pumpade skiten ur mig. Och sedan på spinning där jag spinnade skiten ur mig. Sedan for jag hem med ny energi för att täta läckorna i det där sjunkande skeppet. Jag har en begynnande träningsvärk nu, som kommer att svida gott imorgon. Jag kunde lägga på mer vikt, i alla låtar - och plockade fram lite energi jag inte visste jag hade. Och sedan vart jag så glad på spinningen när jag svettades floder och sjöar, men aldrig ens vart andfådd - eller tomatröd i ansiktet. Och det är stort för mig...

Inatt somnar jag som världens stoltaste mamma. Inte nödvändigtvis den bästa...

På Leos så kommer Leo himself fram ibland. Idag var en av dom dagarna när vi lyckades träffa av det. Det är alltså ett stort mjukis-lejon (en anställd i en dräkt skulle nog många fantasilösa även beskriva det som...) och samtidigt som han kommer spelar dom en glad sång. Han gör high five med alla barnen och dansar lite. Så fort visan började spela sprang alla barnen till Leo, och jag och Dino följde med - barnsliga som vi är. Jag satte ner Dino, och genast gick han rakt fram till lejonet. Framför alla andra barnen, som höll ett lagom avstånd. Vred lillhuvudet uppåt, och tittade på uppenbarelsen. Han svepte lite med handen, för att känna hur Leo kändes. Mjukt, gissar jag att han kom fram till - för sedan gick han och ställde sig vid Leos ben. Lutade huvudet mot honom, och gav honom en Dinokram. Han fick en lejonklapp på huvudet tillbaka.

Men tänka sig att den där modiga parveln är min son. Min.

Nä nu ska mitt huvud landa på kudden, och jag ska drömma om lejon, lekland och orädda små gossar.

Torsdag! Vilket betyder Leos och handling.

Vi har en fantastisk föräldragrupp - fortfarande när flera av barnen börjar vara året, så träffas vi fortfarande på torsdagar. Och när det mot all förmodan inte blir ett mammafika så känns det tomt, så tomt. Idag ska vi alltså på Leos, och Dino är ju typ två veckor över ett år - vilket betyder att det är dags att börja betala. 100 riksdaler per gång! Jag var så kaxig och tänkte att några veckor över, det vet ju inte dom - en gång till kan vi ju gå in. Men sedan kom jag på att min 12+ kilo bebbe är ju stor för en ettåring. Det är bara att casha ut...

Jag har världens träningsvärk idag. Jag sprang som vanligt 5 km innan passet igår, vilket var skönt - men jag har svårt att hålla igen och spara energi till passet. Jag överlevde i alla fall, men det var tveksamt för första gången på länge. Och hela dagen igår var jag sitta-och-spela-på-läpparna-trött. Egentligen skulle jag nog ha dubblat dosen celsius till igår... Pust.

Jag skulle vilja dokumentera en sovstudie. Dino sleeps in mysterious ways, och det var inte såhär jag lämnade honom...

Har en skön andningspaus framför hjärndöd tv...

Mitt allra största problem ikväll är att vår inspelningsbara box krånglar, och att jag därför måste se reklam. Är inte van vid det - men alla kvällar som har sådana futtiga problem är toppen. Och dessutom hinner jag ju blogga under tiden!

Idag har jag och Dino städat ur en massa gamla kläder. Och tvättat... En liten bieffekt av träningen är att det numera står flera kassar med kläder i källaren, som är för stora. Det känns trist att lämna dom till myrorna, jag skulle hellre bara skänka bort dom till någon som vill ha dom. Någon intresserad? Jag testade mina sommarjeans - ni vet dom där jeansen man köper, men inte riktigt kan ha. Dom är storlek 38, och idag satt dom som ett smäck. Yeah! Det gör mig så peppad att fortsätta, och just nu längtar jag bara till morgondagens träning.

Nä. Nu lite mer hjärndöd tv, och sedan sängen!

//Sent from my iPhone//

Så sent som idag låg jag och tittade på Dino, och tänkte på hur skört livet är.

Att han är en fullt fungerande människa, med allt komplicerat som det innebär. Hur tacksam jag är. Hur mycket han betyder för mig. Och hur jag aldrig skulle bli mig själv igen, om något hände. Sedan tog han en tupplur, och mina tankar vandrade vidare.

Sedan läser man detta, och jag tänker än en gång på hur skört livet är. Och ibland är det enda som står emellan allt vi alla har, och fullständig katastrof - ett par handlingskraftiga föräldrar. Tur att Carl hade det. Jag får en klump i halsen bara av att läsa, och vet helt allvarligt inte hur jag skulle reagera om det var Dino.

Dino har varit en megabuse idag. Han har snattat saker ur kylen, försökt springa ifrån mig med champinjoner flygandes ur famnen. Han har sprungit varv efter varv och snurrat fotöljen när man satt sig. Han har snorpussats. Han har bitit oss i fossingarna. Han har fått mig att skratta, så att jag snart har träningsvärk. Han har sprungit naken i 10 sekunder medans jag tappade upp ett bad åt honom, då hann han kissa på golvet - och sedan göra en saltomortal i pölen när han skrattande försökte springa ifrån mig. Och framför allt har han inte sovit mer än 30 minuter, och det är nog den största anledningen till ALLT ovanför. Han somnade på två röda när jag la honom ikväll.

Nästan hela dagen har vi spenderat i Renbergsvattnet. Okej...halva i alla fall.

Jag hade 7% kvar av batteriet i mobben. Så, alla dom där fina bilderna jag tänkt ta? Hände inte. Vart en bild, avfyrad i blindo, med fingret framför linsen. Men, vad gör väl det. Vi har haft en härlig dag, ätit god mat, och tittat på när Pappa kapat ved. Jag fick presenter (igen, och ingen av dom heller var ett decilitermått...) som var så fina. Och blir lika generad varje gång, för jag har verkligen inte förväntat mig det. Nu blir det myskväll, med film och godis. Dessutom har jag bjudit in mina ack så kyliga, men ändå så smakfulla kamrater Ben och Jerry. Mmmmm. Kommer smaka mumma.

Det är sådant här som värmer hjärtat...

Ja. Som ni förstår är jag numera ett år äldre. Men det är märkligt det där med födelsedagar. De förlorar lite sin mening, och efter typ tre kalas för Dino - började det blixtra framför ögonen när någon undrade när kalaset var. (Fan, jag insåg just att jag kommer att bli en sådan där som avböjer att bli firad i Norran. En otrevlig en.)

Allt jag ville ha var en lugn lördag. Med David och Dino. Och ingen mega-skrubb-på-knä-för-det-är-kalas-städning och heller ingen bakning. Ja, och en Subway till middag. Och mjukisbyxor. Ja, och självklart hade jag ju en liten paketönskan. Jag önskade mig ett decilitermått. För jag har bara 1/2-dl-mått. Och det blir typ 24 såna när man bakar bullar.

Och dagen vart perfekt. Ja, fast jag fick inget decilitermått - men istället en telefon och en tröja. Tröjan har jag haft hela dagen, och telefonen likaså. Ja, och Subway hann stänga - så det vart pizza till middag. Men en helt underbar dag. Ingen vansinnes-städning, och inte en tårta i sikte - och jag har mjukisbyxor på mig.

Så. Nu ska jag testa hur det känns att lägga sig som 25-åring. Jag kommer nog sova himla gott...jag är ju gammal och orkeslös nu.