söndag, juli 10, 2011

"Det är inte värt det. Det är bara mat. Det är inte värt det!" är det enda jag tänker när jag ensam försöker grilla med en sjövild ettåring.

Men det är så jävla värt det.

Vi avnjöt våran underbra grillmiddag på tumanhand. Jag, i kjol - för att vara lite extra fin. Dino, lika naturlig som den dagen han föddes - ja, om man bortser från mössan. Jag frågade om det var gott, och han svarade "mm mm". Det slank ner kött, hemmagjord p-sallad och vattenmelon. Och vi matade varandra med mat...jag med min gaffel - och Dino som slafsade en melonbit i min hand, som han tidigare tappat på pisseskruven sin. Jag avböjde den, åh det artigaste.

Men det allra bästaste. Eftersom han var heeelt näck, kunde han söla hur mycket som helst. Efteråt fick han bara ta ett litet bad i sin lilla pool/båt.

Så slutligen. Note to myself: minns den här dagen, den här grillningen, den här middagen för EVIGT. För dagar blir inte bättre än såhär. Minns lyckan, alla potatis-sallad-pussarna och bara minns allt...

Inga kommentarer: