Min arbetskamrat som tipsat oss om stället hade även sagt att man FICK äta sig mätt på jordgubbar, under tiden man plockade. Gissa om jag var orolig ifall det var sant, när Dino satte sin fot på plantagen. Han kom som en ren, och prydlig liten kille. Vi vart visade till en jordgubbsrad långt bort. Och när vi gick tillbaka för att väga våran fångst, gick Dino the Walk of Shame istället. Han såg så oskyldig ut, som en liten ängel, men hade jordgubbar fulla ansiktet. Fulla håret. Kläderna var alldeles röda, och inte ens håret hade klarat sig från jordgubbar. Jomenvisst hjälpte han mig plocka jordgubbar - EN, som även den slank med i munnen hans...till slut.
Dino befann sig i jordgubbshimlen.
Han sprang mellan jordgubbar. Åt jordgubbar direkt från plantorna. Pratade med jordgubbarna, sjöng för jordgubbarna, skrattade med dom, matade sin mor med jordgubbar. Han plockade en och provsmakade sjuttioelva stycken ur vår hink. Han var så baktung när vi kom tillbaka efter 45 minuters plockning att han drattade baklänges när han satte sig.
Jag är bara glad att dom vägde hinken, och inte honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar