Om min önskan efter en raketkastare. Kl. är 09.48.

Jag vet att det inte är sunt, men så tänkte jag imorse när vår granne startade sitt hemmabygge till åkgräsklippare. Alldeles för tidigt. Utan att bry sig om att plocka undan något - varenda pinne som finns. Mjjjjjaaaaaauuuu! Kan det ha varit katten? Krasch! Där kör han över altanen. Bom-bang-krasch! Kan det ha varit garaget? (Okej. Jag kanske överdriver. Men feta kvistar kör han över, och allt som är litet nog att förmodligen inte förstöra hans fina maskin...)

Och i mina vildaste drömmar, går jag ut med min raketkastare (som jag önskar att jag hade...) på axeln. Siktar in mig, trycker på avtryckaren och hör ett Pfffffff (eller nu vilket ljud en raketkastare gör) och ser hur den målsökande raketen letar sig fram mot den där jävla gräsklipparen. I sista sekunden ser grannen den, han kastar sig av sitt nedrans hemmabygge och in under en syrenbuske. Där ligger han sedan och känner värmen från en brinnande åkgräsklippare. Under tiden går jag ner till köket, skivar upp en bit falukorv, trär upp den på en pinne och grillar sedan över glöden. Han kan ju givetvis få smaka om han vill, jag är inte omöjlig.

...Eller så väntar jag bara på att den ska gå sönder, det låter ändå som att det inte är så långt borta.

Over and out.