Här är det fullt ös, medvetslös.

Vi tittar på gammal komedi, och i bakgrunden hör jag nu hur David bytt till Sällskapsresan. Behöver jag säga att det blir en lugn nyårsafton? Lilleman gjorde en tidig kväll, för han var trött - så trött. Och det är faktiskt ganska skönt att ha en lugn hemmakväll, fredagsmys liksom!

Men. Gott nytt år på er alla. Hoppas att 2011 blir det bästa året hittills. Att världen blir bara lite bättre. Att alla blir lite gladare. Att alla får må bra. Gott nytt år.

Det är bara 24 timmar och 7 minuter kvar av det mest storslagna året någonsin.

Jag vill inte att det ska ta slut, för inget kommer att toppa detta år - men 2011 ska bli ett spännande år det med.

Så 2010. Jag minns det som ett år där jag var väldigt gravid...i 4 månader och 19 dagar. Jag minns det som det året vår underbara son kom till oss. Jag minns en massa nappar. Blöjor. Skratt. Bodys. Skratt igen. Och fler skratt. Jag minns den skräckblandade förtjusningen över att plötsligt vara mamma. Jag minns glädjen efter förlossningen. Jag minns en massa badmintonmatcher, sena sommarkvällar. Jag minns grillen som kapsejsade. Jag minns en massa saker jag aldrig skrivit om i bloggen. Jag minns mina två timmar på festivalen, lyssnandes på The Ark. Jag minns 2010 som året då jag faktiskt började tycka om mig själv - genom att älska Dino så ofantligt mycket. Jag minns det som året jag förstod tjusningen i att träna, och fann en vilja att göra mig själv gott. Jag minns det som det första året jag sprang 5 kilometer utan att stanna, och sedan även 6...och 7... Jag minns det som året då vi tittade på kronprinsessebröllop. Året då vi förfasades över självmordsbombare. Och jag minns även vår resa ner till huvudstaden för att fira Dinos farmor. Jag minns en massa myskvällar. Och trots allt detta, är 2010 mest utav allt det lite dimmiga året. Som jag inte minns särskilt mycket från...

...tur att det finns fotografier.

Men vet ni? Jag har min underbara David. Min underbara Dino. Och min underbara Kia (låt bli soporna!!!) Detta år har alla förutsättningar.

Mammas lilla bebis.

Som har blivit så stor, och jag förstår inte när det hände. Bara på de senaste dagarna har det hänt så mycket, han ställer sig upp mot soffan. Han sätter sig upp hela tiden från liggande. Han kryper till dörren när någon kommer, han kryper till gröten när den serveras på kvällen. Min lilla bebbe.

För inte så värst allmän vetskap, men för er som ville veta.

Det vill säga Agneta och min svägerska - som funderade om epilatorn funkade som den skulle. Och för att kunna ge er en uppdaterad recension har jag just känt på benen, och dom känns mjuka och hårfria. Det gjorde inte alltför ont, dock tog det lite tid - och jag använde den två kvällar på raken, eftersom jag inte riktigt var nöjd utav resultatet efter första kvällen. Nu dock. Och om detta kan hålla i en vecka eller mer, då är jag i himlen!

...så supertestet tror jag är om det håller i sig. Jag får uppdatera mig om en vecka och berätta.

Himmel, så snäll Dino har varit i år.

Han fick nämligen så mycket klappar av tomten! Dino hälsar och tackar för varendaste en, och vi har redan lekt igenom allt flera varv. Inte konstigt att han är en sådan trött man nuförtiden. Och inte verkar han förstå att det är 365 dagar till nästa gång tomten kommer, eller så är det precis det han gör - för han fortsätter vara så snäll.

För er vetskap.

Skrev ju för några dagar sedan att jag skulle köpa en epilator. Eftersom jag var nådigt less på att raka de lurviga. Det vart i alla fall en sådan här.
Och det var med andan i halsen jag testade den igårkväll. Jag hade hört så mycket, att jag funderade på att ta en rejäl klunk med whiskey innan. Alternativt slå mig själv medvetslös för att inte känna smärtan (det föll ju på...ja, ni fattar. Vem ska då ta hand om benen?). Men alltså. Det var ju inte direkt som att sitta på playan och dricka en paraplydrink. Inte heller som att få en skön massage. Men, allvarligt talat - så ont gör det faktiskt inte. Jag behövde varken whiskyen, eller hammaren. Och vred direkt från "skonsam" till "extra effektiv". Värre än så var det inte.

Ni vet dom där lyckliga stunderna i livet. Dom man memorerar lite extra - för att alltid komma ihåg dem?

Det tog bara en halvtimma där vid middagen, innan Dino gjorde sig hörd. Men - han var inte alls färdigsoven. Bara ledsen. Och nappen, den funkade inte. Då är det illa. Till slut gjorde jag det enda rätta, jag kröp ner i spjälsängen med honom. Han kurade ihop sig mot mig, och det tog två sekunder - sedan sov han. Jag drog hans lilla täcke över oss. Tittade mig runtomkring - för att se det han ser varje kväll. Och hans utsikt är väldigt mysig. Kände efter hur gómätt jag var. La min kind mot Dinos panna och drog in Dinodören (hans doft, hans odör). Till sist tänkte jag på hur lycklig jag var, precis i den sekunden. Och hur jag alltid ville komma ihåg det. Allt detta tog 4 minuter. Sedan sov även jag. Med ett leende på läpparna.

Dino tog en oväntad tupplur.

Så det vart en lugn tacomiddag framför teven. Med ett glas cola till. Vardagslyx.

Nu är granen ute i snön.

Nu är glada julen slut, slut, slut.

Granebarren plockats ut, ut, ut.

Ut ur Dinos lilla mun.

Ungefär varannan sekund.

Nu har Mamma leeeessnat.

Och. Som om det krävdes fler anledningar till att ta ut granen. Jag menar, den var inte det vackraste. Den var död innan vi tog in den. 90& av dess barr låg på golvet. 9% satt kvar i granen. Och 1% var konstant i Dinos mun. Men. Det var ändå en gran, med ljus i. Och den hade sin charm.

Så kom den slutgiltiga anledningen. Sigge.

Han lyfte på sitt lilla rara bakben igår. Och pinkade på den. Ja, man får väl egentligen skylla sig som ställer ett träd i vardagsrummet. Men. Sigvard? Nu åker granen.

Ikväll har vi firat den tredje, och sista julaftonen. Och det kändes verkligen som en julafton.

Det åts en massa, massa god mat. Fanns tillgång till en massa, massa gott godis. Dino fick en massa paket, som jag inte hade en aning om vad det var i. Och även jag fick så fina klappar. Ett p-pass (julklappen som bara ger, och ger. Hela året!). Min blogg i tidningsform (vilken underbar idé!). Och, en hel massa roliga saker. Imorgon ska jag fota allt, särskilt Dinos fina klappar. Men, tills dess visar jag bara detta halsband jag fick av min syster. Först vände och vred jag på det lilla silverhjärtat - utan att se något. Men, sedan. I rätt ljus, så ser man en leende Dino. Det är perfekt. Tack!

Ja. Nu är denna julen slut. Och imorgon åker granen ut, det finns en särskild anledning till varför den sjungs ut tidigt i år. Men, den anledningen förtjänar ett eget inlägg. Imorgon. Cliffhanger.

Jag är trött, så trött. Och jag har redan använt den här rubriken en gång tidigare...ser jag.

Och jag har inget att skriva heller. Men, det är lugnt och stilla här hemma. Endast tomten är vaken (om man med tomten menar jag...och Kia...). Och jag tror att jag skriver detta inlägg för att skjuta på sänggåendet i bara några extra minuter. Det är liksom värt lite extra sand i ögonen imorgon.

Morgondagen ja, så blir det att fira jul med min familj. Mysigt. Och den tredje julaftonen för det här året. Jag hade tänkt skriva något fyndigt om hur man i sina unga dagar pallade tvådagars. Nu pallar man knappt en endagars. Och då klipper Dino i med en tredagars. Med julfirande i och för sig. Men ändå.

Nä. Nu går det inte skjuta på längre. Natti natti.

David och hans bror har tittat på zombierulle. Så vi har varit förvisade (ganska självvalt) till sovrummet.

Där pluggade vi in datorn och kikade på sista avsnittet av årets julkalender. Mycket spännande, men - nu till min fråga. Vad var det bakom sista luckan? Det går inte se på Svt. Och i 23 avsnitt har jag sett den sista luckan, den är jättestor och mitt i kalendern. Men - vad är det bakom?

I övrigt sitter jag och kikar runt lite på nätet. Jag är mycket fundersam om att skaffa mig en epilator - att hålla benen hårlösa är ju för tusan ett helttidsjobb. Och ett tråkigt sådant. Nä, lena ben i 4 veckor, det låter lagomt tycker jag. Eller hur?

Tomten och renarna får vara tända hela natten. Det är julstämning det.

Dags att sova nu. När hela stan ska ligga bakad imorgon, så tänker jag fara på BodyCombat istället! Perfekt.

Jag är så full...av julmat, att jag egentligen inte orkar skriva.

Men. Bilder kan man ju alltid visa.

Mums filibabba!

Dino fick ju givetvis störst paket, eftersom han varit så ofantligt snäll!

Världens roligaste Spiderman-bil...den bästa julklappen av dem alla.

Dino, med sin lilla voffsing som han också fick i julklapp...

Den obligatoriska Mamma-Dino bilden, som ska in i ett framtida fotoalbum!

Vi spanar efter Tomten...(notera gärna min klänning. Ett reafynd, som har lite julgranskänsla över sig.)

Och dom kom, även i år.

Så, hoppas ni haft en lika GOD JUL som vi har!

Jag och Ru...jag menar Dino...

Kvällen har varit så trevlig. En massa god mat. En massa klappar. En massa människor. Och EN ren.

God jul önskar Sara och Dino!

...

Det känns igen!

Sista biten julklappspapper är stretchat till förtvivlan. Jag har stora planer på att hinna locka håret, men kommer förmodligen knappt hinna torka det med handduk ens. Kvällens klänning är töjbar. Det pratas om tomten, överallt utom på P1 - där pratas det om äldre och jesusbarnet. Dino är utklädd till ren. David har finskjortan på sig. Nästan inga grannar är hemma. Dom som är det, har dragit upp för fönstren.

Det är jul va?! Jag visste det. Nu ska jag bada, inte gjort det sedan midsommar - så, bäst att skynda sig.

God jul alla kära läsare där ute i vinterkylan. Klä er varmt ikväll, och kom ihåg att julen ska vara rolig - både för stora och små!

Jag förstår inte. Man lägger sig och tupplurar, och när jag vaknar står det ett träd i vardagsrummet!

Och det är inte allt, det ligger en massa klappar under granen! Mamma säger att Tomten kom under tiden jag tog en eftermiddagstupplur. Att han kommer extra tidigt när man varit en snäll gosse. Och det har jag visst varit. Men, jag får ändå inte öppna en endaste julklapp i förväg. Hoppas mamma måste ner till tvättstugan snart. Nä, nu ska jag krypa min väg. Goder jul på er alla // Världens bäste Dino.

Nämnde jag att granar är hårdvaluta i år?

Det kommer att krävas en större mängd pynt i denna...

Men, jag antar utmaningen!

Dom första klapparna är inslagna!

Nu är det jul på riktigt.

Hittade den här länken, där man kan värdera sin blogg.

HÄR!

Men jag vet inte. Nog hade jag förstått att det inte var miljonbelopp vi snackade om, men - för mig är den ju ovärderlig. Men nog tusan ska jag få den över 4000.

Jag funderar på att börja skriva fler djupa och tänkvärda inlägg. Eller kanske börja alternativ-mode-blogga, delvis "what not to wear!". Eller sluta skriva "mysigt" i varannan mening. Eller kanske bara kasta kläderna, för att göra det lätt för mig. Alla saktar ju ner för att se en bilolycka.

Eller så fortsätter jag bara som tidigare och håller bloggen ovärderlig - för mig!

För vi har varit i Stockholm. Om nu någon har missat det.

Klockan 05 på torsdagmorgon ringde väckaren, för mig och David alltså. Vi packade in det sista i bilen, och väckte Dino vid 06. Han var inte pigg på att vakna - så overallen lirkades på i sovande tillstånd. Ut i bilen, och iväg. Och hör och häpna: jag glömde ingenting! Ingenting! Och jag har verkligen tänkt intensivt hela veckan innan på alla saker jag skulle packa med. Detta med den lilla påföljden att det tog halvvägs till Stockholm innan min hjärna slutade rabbla upp eventuella bortglömda saker!


Men har vi med Dinos mat? Jo...både gröt och fruktpureer.
Davids kalsonger! Jo...
Men Dinos kalsonger!!! Dom har jag glömt! Ja just ja. Han använder ju inga.


Vi körde och körde, och kom till slut fram till Stockholm. Tänker inte gå in närmare på hur ofantligt svårt det var att orientera sig fram till hotellet - men...ja...ni förstår. Hotellet var i alla fall så mysigt. Vi kom, vi åt, vi slocknade. På fredagen for vi en repa in till stan, för lite vansinnesshopping. Förutom att det inte vart så mycket vansinne, och inte så vansinnigt mycket shopping heller. Det enda var en bamstestor julklapp åt Dino (det är lugnt, han sov...) som vi sedan fick släpa runt på. Alla andra for tillbaka till hotellet, och jag med. Ett litet tag. Sedan började det klia i...fingrarna? Ja...jag och Dino vart lite rastlösa - så efter ett hastigt infall tog vi tunnelbanan till Globen och vandrade lite bland affärerna där. Det var en höjdare. Åt en mumsig middag, och sedan vart det sängen.


Lördagen drog vi till Skansen, tittade på Akvariet och julmarknaden. Det blåste småspik, men var trevligt ändå. In till stan igen, eftersom jag verkligen ville shoppa något i Storstan. Men inget. Trevlig middag igen, och sedan for jag och Dino tillbaka till hotellet för natten.


Söndagen så var det bara hemresan kvar, vi åt och packade in oss i bilen. Det kan ju inte ha undgått någon att resan hem var lite...nervig? Men, hem tog vi oss hem i alla fall. Och hann även med en Ikea på vägen hem.


Så. Det har varit så underbart att åka iväg över en helg. Äta hotellfrukost. Se alla fantastiska byggnader. Åka massa tunnelbana. Ja, allt man inte gör här. Tack för det! För mig har det varit så trevligt att umgås med Davids fina familj, och Dino var så glad att få spendera en helg tillsammans med farmor och farfar, och faster och farbror. Vi är lyckligt lottade att ha så fina människor omkring oss! Tack för det!

HEMMA!

...

Jag tror att det har kan klassas som "the bilresa from hell". Eller som psykisk tortyr.

Det är ungefär det sämsta bilväder man kan tänka sig. Bilen har inte fungerat som den ska sedan Gävle, och nu hackar den.

Igår skansen, idag Ikea. Vars ska detta sluta?

och lika glad är han fortfarande!

Dino är på skansen-akvariet!

Det tycker han om.

Ledtråd. Det är stort. Vitt. Och runt.

Vars är jag och Dino?

Eller en sådan här kille!

nä, nu måste vi stiga upp. Vi har mycket att göra idag, stan först!

Lycka är att ha en sådan här kille i sängen, nyvaknad!

!!!