Mobilen är fortfarande borta. Jag minns att jag hade den igår, när jag gick och la mig. För Dino var det raraste jag sett - och jag funderade om jag skulle skicka ett mms till David. Jag låg länge och tittade på den sovande Dino. Och när jag senare vaknade av att han tittade på mig, och sedan försökte krypa iväg - ja, då hade jag också mobilen. Jag minns att jag tittade på klockan och att den var 04.25. Och 04.50. Och 05.00. Och 05.25. Dino skrattade, men till slut somnade han om. Sedan kollade jag även klockan när han slog upp sina bruna ögon för att det var morgon. Och det är det senaste - säkra - spåret efter den nedrans telefonen. Sedan har jag försökt alla metoder. Jag har spelat upp morgonen igen, och gjort precis samma saker. Jag har gått igenom alla ställen - rum för rum. Allt från soppåsen, necessären, kylskåpet och tvättkorgarna. Jag väntar på den där tanken som man brukar få när man tappat bort något, nämenväntanu. Den tanken - men den är där långt bak i hjärnan, och jag får inte riktigt tag på den. Nu testar jag en sista metod - jag tar en tidig kväll, hoppas på att inte vara så trött imorgon, och så ska det komma till mig.
Men jag sitter inte i sjön. På ett sätt är det ganska skönt. Jag vet (ganska säkert!) att den är någonstans i huset. Det går att nå mig på Davids mobil när han är hemma, och jag kollar fejjan mer än en gång per dag. Jag är inte onåbar. Men jag saknar så mycket att ringa David!
Nu sover Dino i sin egen säng igen. Nog för att det är mysigt att sova tillsammans, men jag tror nog att han trivs bäst i sin egen mysiga säng - och sedan komma över till Mamma och Pappa när man vaknar.
2 kommentarer:
Testa att kolla mellan madrassen och sängramen, där brukar iaf min telefon hamna då jag har den borta och har haft den nära sängen. Lycka till iaf!
Tack så mycket, tror jag har kikat där - men ska kolla igen! Tack för tipset :)
Skicka en kommentar