Kanske dags att rensa? Men jag kan inte. Det finns inga misslyckade kort i min värld. Inte för att jag är en fantastisk fotograf - för det är jag inte. Men alla dessa kort när någon tittar bort. Någon gör en ful min. Någon blundar. Någon kommer för nära. Någon kommer för långt bort. Dom speglar livet. Inte alla dessa kort när alla tittar in i kameran och fyrar av underbara leenden. För, jag vet inte hur det funkar hos er - men i vår familj sitter vi inte alltid tjusigt uppradade. Crazy, jag vet.
Mannen sitter numera. Hela tiden. Överallt. Även på ställen där man förslagsvis ska ligga. Han har fått sin första pulka - och om mor hans hade varit smart, hade hon slagit in den. Och haft en julklapp klar. Men, är inte smart - men barnslig. Nog ska det kommas på fler julklappar. Vi har avklarat babysimmet, Dino fick ett diplom. Snön har kommit, ersatts av blixthalka, ersatts av slask och numera ersatts av...asfalt. Och nu är det dags för sängen igen. Vet ni hur fort tiden går? Inte jag heller, men mjölken går ut var och varannan dag. Helt plötsligt är det måndag, fastän det just var måndag. Och om mindre än två månader kommer tomten åter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar