Jag är dålig på att ta emot beröm.
Jag vet det. Jag känner det. Och jag vill förändra det.
Varenda gång någon säger något snällt, blir jag vansinnigt generad. Jag rodnar, stammar fram ett "Nääääääääeee" och försöker säga något för att ta mig ner från någons piedestal, och på jorden igen. Jag vart omnämnd i en gullig kommentar, som min träningskompis lillasyster skrev. Jätterart var det. Gick in på Fejjan som vanligt, scrollade ner och läste mitt namn där. Sedan kunde jag inte kolla på mobilen - precis som att det var den som hade sagt något. Jag stängde ner allt, vek undan en liten bit av duken - och la telefonen under.
Lite gömd liksom.
Timmar senare tog jag fram den, och svarade henne. Då hade det liksom sjunkit in. Men under tiden är jag en rodnande, stammande kopia av mig själv - som flackar med blicken. Alla dom där gulliga och peppande kommentarerna är som bränsle för mig, men inte dom första timmarna.
Jag försöker lära mig att bara säga tack, istället för att försöka bevisa för personen varför dom har fel om mig.
Jag skulle vilja suga upp beröm som en svamp, men nu suger jag upp beröm som en genomsur svamp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar