Jag kom hem efter min andra jobbnatt, bara lite trött eftersom jag sedan 7 på onsdag morgon bara sovit fyra timmar. Men, vid gott mod. Dino var klar, och skulle bara mysa med mig framför teven ett tag - innan jag skulle köra honom till dagis. I kylen hittade jag EN vaniljkesella, lycka. Tog fram den, öppnade locket och stoppade i en sked. Sedan smakade jag en sked, och en till och tänkte "nä nu måste jag hejda mig!". Där tänkte jag på en liten tv-stund när jag lämnat Dino, och bara tanken gjorde att jag log där jag stod ensam i köket.
När jag kommer hem, ser jag direkt att Kia är skamsen - och jag hittar den tomma kesellaburken på golvet. Hon har nog aldrig varit så i onåd. Det var liksom den sista.
Surnade till, och gick och la mig. Ställde väckaren på två, för att hinna på fika med Föräldragruppen - men... Under dagen hade alla blivit sjuka, och det var inställt. Fast det upptäckte ju inte jag förrän jag var där. Det hade väl kanske kunnat bli katastrof, men icket. Oh så mysigt vi hade det. Beställde en massa småfika, och hade en liten buffé. Pratade med Dino om dagen, och han svarade på sitt sätt. Han lekte, och ungefär där kände jag mig som en lyckad lattemamma för första gången.
Det där ska vi göra till en tradition.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar