Torsdagmorgon, och nog förstår jag att ni sitter på nålar.

Fast istället för att undra över eventuella sandlådekonflikter med at-läkare, på onsdagsbodycombaten...hehe. Ja, att det istället undras över gårdagens föräldramöte. Frågor som "skötte hon sig?" "skämtade hon?" har säkert poppat upp i huvudet.

Ja, är svaret. Det började ju i och för sig lite dåligt, min plats i soffan var precis i hörnet - och när alla andra föräldrar satt snyggt och prydligt, så nådde jag inte ner till golvet. Det var typ en halvmeter kvar, och jag kände mig fem år gammal. Men därifrån vart det bättre, och när vi kom till presentationen och jag fick säga att Dino är min son - ja, då var jag så stolt att jag hade kunnat spricka!

Men inga skämt. Jo jädrar, jag hade ett par på lager - men inte ett enda undslapp mina läppar. Det finns kanske hopp för mig med?