Tränande Dinomamma vs. Icketränande Dinomamma

Dino har energi för oss båda idag, tur det. Fast han har lagt den på hyss - inte så mycket tur det. Först hittade han igen saltkaret, hällde ut hela på golvet och soffan. Numera när man går barfota genom vardagsrummet liknar fötterna något man skulle få serverat som sidedish till en McBurger på McDonalds. Jag tror dom skulle kunna kallas McFeets. Sedan åt han gröt, jag eldade så han skulle kunna ta sig ett bad. Ur badet gjorde han en nakenfis-fint, och smet ifrån mig. Uppskattat. Fångade in honom i tidigare nämnda saltfyllda vardagsrum. Hittade en alldeles nytvättad pymme, och en ren blöja - sedan myste vi ett tag framför teven. Bara välling kvar innan sängdags, så jag lämnade honom för att göra välling. Med tio sekunder kvar hör jag hur han öppnar toadörren, och när jag kommer in i badrummet ser man bara siluetten av en badande Dino.

När jag inte fått träna: Dino häller ut salt. Jag muttrar, hämtar bestämt hans stol - ger han en uppläxning om att sådär får man inte göra. Dammsuger, men inte särskilt glatt. Dino smiter från badet. Jag jagar ifatt honom med en handduk och drömmer dagdrömmar om silvertejp. Dino kliver i badet igen. Jag tittar bara på den badande, i pyjamas, pojken. Drabbas av en känsla av uppgivenhet, och försöker klura ut i vilken ände jag ska börja. Kommer inte på det, för jag blir bara LESS!

Med en liten gnutta träning: Dino häller ut salt. Jag säger Nej, nej och skrattar säkert. Sedan fixar jag det. Dino smiter ur badet. Jag skrattar och jagar honom några extra varv, för jag vet att han älskar det. Dino kliver i badet igen. Jag hittar honom och försöker se sträng ut, men bubblar av skratt - för han var ju så söt! Sedan fixar jag biffen!

Jag måste träna snart igen, för allas våran skull. Förstå vilken skillnad det gör...