Dino, den lille filuren, hade en mycket lustig grej på gång förut. När man var ute med honom, på offentliga ställen, ni vet som ett fik eller Ica Maxi. Till...
(Och ungefär här vart det en ofrivillig paus. Dino, som hade varit misstänkt tyst i flera minuter, stod och hällde ut mängder med vit substans på soffan. "tror du att det är Stureplan det här?" frågade jag honom, fast det var salt han höll på med. Jag tog det med en nypa salt (haha) och dammsög upp det. Klart.)
Ja, vart var jag. Just ja. Sommarens stora grej. När man var ute bland folk, så brukade han titta upp på alla människor som passerade. Fukta rådjursögonen, och säga "Mamma?". Ni vet sådär frågande, som att han letade sin mamma och jag bara var en crazy lady som hade kidnappat honom. Nu har han lärt sig säga "Aj". Han kan ställa sig mitt i rummet, helt själv och skrika "AJ AJ AJ". Ironiskt nog lärde han sig det när jag sa aj, efter att han bitit mig i tummen. Det kanske verkar kul nu, men inte riktigt lika roligt när Du får fira jul i något fosterhem. I´m just saying.
I övrigt då. Nä, det händer inte mycket. Vi är alla försnylda och jag beskyller BVC-sköterskan för det här. Jag vet inte hur, men jag är rätt säker på att hon har med det att göra. Jag minns inte vad hon vaccinerade Dino mot sist, påssjukan, rabies, mässlingen eller fula gubbar som springer runt i mässingen. Hur som, har det smittat oss alla. Det rinner ur lillgubbens näsa och ögon, och han längtar till förskolan. Men är glad ändå, för det mesta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar