tisdag, september 07, 2010

I en amerikansk skräckfilm ska man aldrig öppna dörren. Någonsin.

Jag och Dino hade ungefär den allra skönaste förmiddagen man kunde ha. Solen sken, och Dino slappade i babysittern. Han i sin pyjamas, och jag i min morgonrock. Jag höll just på att läsa ut min bok, som var både dålig och lång - men nästan slut.

Plötsligt hör jag hur någon försöker öppna den låsta dörren, utan att knacka. Glatt tänker jag att det måste vara David som kommer hem, jag väntar på att få höra ljudet av hans nyckel - men det kommer inte. Hukandes kryper jag fram till ytterdörren, eftersom jag inte känner särskilt mycket för att blotta mig inför främlingar. Ser ingen genom glasrutorna, följaktligen gör jag det enda rätt - kryper till köket och kollar diskret ut genom rutan där. Ser en minibuss som det står "relacom" på. Hmm...tänker jag. Bäst att slänga på sig lite kläder och gå ut? Springer ner till min fina klädförvaring i källaren. Näckar. Då ser jag ett par mansben i fönstret utanför! Snubblar i panik över alla saker i källaren, och rusar ut. Med mindre kläder än jag kom med. Smyger upp till övervåningen, hittar inga kläder där. Smyger ner igen, som en brottsling i mitt eget hem smyger jag. Kollar till Dino som sover. Smyger ner igen, slänger på mig ett par jeans och en kofta. Smått irriterad beger jag mig till ytterdörren, ser en gubbe gå över till grannen (som för övrigt är i Norge) för att lämna tillbaka en stege han "lånat"(!).
-Goddagens! säger jag.
-Öh, ja hej. svarar den skumma mannen.
-Kan jag hjälpa till med något? frågar jag.
-Nä, svarar mannen. Och gör inte en ansats att förklara varför han smyger runt på tomten, och står på stege utanför mitt vardagsrumsfönster. Däremot gör han en ansats att sätta sig i bilen.
-Jag märkte bara att någon smög omkring här, fortsätter jag.
-Jaha...jo, jag skulle bara fixa dosan...till telefonen... svarar han. Och sätter sig i bilen.

Jag funderar. Vi har inte felanmält något, vi har inget där på utsidan som kan antas vara trasigt. Men värst av allt. Vi har ingen telefon. På riktigt.

Dumma, skumma, otäcka gubbe.

Over and out.

1 kommentar:

jess sa...

oj då otrevligt... jag hade skitit ner mig här ute i skogen!