Ikväll sprang jag nämligen 5 km, utan att stanna. Ja. Om man inte räknar för att knyta ena skosnöret - men det tror jag inte att jag gör. Det var ju mer en säkerhetsrisk jag var tvungen ta itu med. Men. Hur som helst. Jag tror aldrig jag gjort det tidigare, inte utan att stanna och gå någon gång. Det är ju både glädjande och tragiskt, att jag NU ska ha min livs form. Fast mer glädjande.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar