Om man jämför med hur jag hade det hemma, var Dinos tid på dagis som en himla kryssning i indiska oceanen. När jag kom tillbaka för att hämta honom vid 14, efter ett par timmar av vad som närmast kan liknas vid psykisk tortyr, så visade det sig att han hade varit glad, ätit en massa och somnat som en prins. Tänk om jag vetat det när jag satt hemma och funderade om jag skrivit rätt nummer på det där jädra kontaktpapperet.
Eftermiddagen var väl lite mer sisådär. Det märks att det är mycket intryck på en gång, och när vi har varit där tillsammans har vi haft det mysigt när vi kommit hem också. Idag var han bara för trött och slut för det.
Det bådar gott inför imorgon, och dagen efter det och...ja...hela veckan. Nu är det för övrigt mindre än en vecka kvar innan kneget börjar om (men hallå, en vecka är ju som en fjärdedels sommarsemester! En lång tid!)
Nä godnatt på er nu, tack för tipsen och dom goda råden (särskilt till mina arbetskamrat som undrade om jag hade visat honom vägen hem, ifall han skulle försöka sig på en rymning!) och bara allmänt för att ni hållit mig på jorden idag. G'natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar