Det blir den här bilden, lite därför att vi har bildtorka. Och lite för att den passar in bra egentligen...

När Dino har gjort något stort, vilket vi egentligen kan sammanfatta till...allt? Så klappar han händer, och vi med - numera.

Sätta två klossar på varandra. Applådera.

Slänga en blöja i soporna. Applådera.

Ge mamma en puss. Applådera.

Slänga Mammas skor i toaletten. Applådera.

Ja, ni förstår.

Och igår kändes det som att jag ville resa på mig på Combatpasset, och applådera sådär överdrivet stort. Enda från första början har jag haft en önskan om att kunna göra armhävningarna på tå. Även fast jag knappt kunde göra dom på knä då... Men mina vältränade förebilder gjorde dom på tå, och jag ville vara med i den klubben. Varenda vilodag har jag legat på vårat rysligt kalla sovrumsgolv, och gjort armhävningar. Och banne mig, i vanliga fall så brukar jag segna ihop när instruktören säger "Nu är det fyra kvar!"...vilket egentligen betyder att det är 16 stycken kvar. Men inte igår, då kändes det som att jag kunde lite till och lite mer. Och sedan gjorde jag det, någonstans mellan 32 och 40 armhävningar - på tå.

Och jag höll mig genom stretchen. Och genom dusch, och omklädningsrummet. Och heeela vägen ut till bilen. Men när jag kommit det...?

Då applåderade jag mig lite.