Sedan sist har det inte hänt...så mycket alls. Eller, jag har förvandlats till ett hispigt nervvrak - som får asystoli och ett stort stresspåslag varenda gång telefonen ringer. Men förutom det är allt luuuuugnt, ja...vad gör ni då?
(eller okej, den enda gången telefonen ringer)
Det är så himla märkligt att vara hemma utan Dino. Det känns nästan som att vara hemma hos någon annan! Nä, men nu låter det ju som att jag inte varit hemma själv sedan Dino föddes. Och det är ju inte sant, faktum är att så sent som förra sommaren hämtade hans farmor honom tidigt en onsdag.
Då läste jag en bok.
Kanske ska fortsätta på den då..?
Update:
Nu får nu ju inte tro att jag aldrig lämnat bort Dino, det har jag gjort en hel del av. Faktiskt. Jag har bara alltid haft en anledning, och sysselsättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar