Jag träffade just den mest frustrerande människa, jag nånsin träffat. Tack gode Gud att det var en dröm.

"Men sover hon nu!?!" tänker ju ni säkert då, och då måste jag erkänna ja. Jag tog en liten tupplur medans Dino sover, en underbart fantastisk tupplur. Lite för att inte vara helt uträknad till träningen ikväll, och lite för att inte vara helt uträknad till söndags-mys-kväll. Och lite för att David sa: "men nu går du och lägger dig". Men nu driftar jag iväg.

På den här korta stunden, hann jag ha en liten - men ack så naggande god dröm. Med naggande god, menar jag...frustrerande. Det var en tävling, och en klassåterträff samtidigt. Jag hade Dino med mig, och fick visa upp honom - men i slutändan var det en tävling. Man skulle springa 7 km på fyra etapper, som var utspridda på 4 dagar. Och däremellan bodde man i ett sött läger, typ Robinsonstil.

Tävlingsledaren var en go och glad, kexchokladtyp - och hon diggade inte min ide om att jag skulle delta i tävlingen - och springa med Dino på mina axlar.

"Jag tror inte att det är en sådan bra ide" log hon bara och sa.
"Men jag viiiill verkligen vara med!" försökte jag.
Hennes mun log, samtidigt som den sa: "nej."
"Men jag tror jag kan springa snabbare än vissa av killarna till och med, även om jag har honom på axlarna!"
"Men jag förstår inte varför det alltid ska stressas, och tävlas om allting" svarade hon, fortfarande med ett leende.
"Men..." började jag.
"...Varför kan man inte bara ta det lugnt, och vila?" log hon och sa.
"MEN jag vill ju bara SPRINGA!!!" utbrast jag ilsket. (Och precis när jag skulle hoppa på henne, och förmodligen bita henne i vaden - så hörde jag rösten av min träningstokiga kompis. Och jag vart så glad, äntligen någon som förstod mig. Ja, så vi highfivade...)

Så, nu har jag lite frågor. Vad betyder egentligen den här drömmen, bådar det gott inför träningen ikväll? Och hur kan mitt eget undermedvetna uppfinna en så jobbig tant, och bråkig. Det är ju som att bråka med sig själv!