Inatt så hade jag först svårt att somna, men sedan kunde jag aldrig sluta drömma om inskolningen på dagis som sker nästa vecka. I drömmen så förvandlades min sociala lillkille till världens ledsnaste, ni vet så där att man fattar att det här aldrig kommer att gå. Han kommer aldrig kunna börja på dagis. Jag kommer förlora jobbet, och får till slut sälja ljus, eller sexleksaker eller något annat skrot på kvällstid. Sedan ungefär allt jag sa lät skitknäppt i mina öron, och fröknarna såg ut som att jag just berättat att han brukar få häftstift att knapra på lördagskvällarna. För allt jag sa.
Sedan var det diverse test av mig så.
När jag vaknade var det liksom inte läge att somna om. Det var läge att ligga vaken och fundera över namn på kläder, kan man märka nappar med märkpenna och bara allmänt finslipa på våra historier.
Nu måste jag bara prata ihop mig med Dino så att våra historier matchar.
Men sedan steg jag upp. Beställde namnnappar och foton, och märkte säkert tre plagg. Nu har vår rara föräldragrupp lugnat mig, så nu känns det bättre.
1 kommentar:
Inskolningen kommer gå bra! Det är mantrat du måste börja humma om kvällarna. Han kommer säkerligen bli ledsen och det kommer säkerligen vara skitjobbigt att lämna honom gråtande och skrikande. Men han är i goda händer. Han är hos människor som enbart har erfarenhet av att ta emot gråtande barn. Det kommer bli bra. Jag hade skitjobbigt i början. Det var nog värre för mig än för Dana. Separationsångest de luxe! Men i slutändan gick allt bra. Trots gråt och skrik. I slutet grät hon när jag hämtade henne från dagis :)
Skicka en kommentar