Jamen just ja. Ni måste ju få höra om första inskolningsdagen.

Dagen började lite halvrisigt, mitt i natten, när jag vaknade med en olustig känsla av att våra ärvda regnkläder egentligen inte var regnkläder. Fanns bara en sak att göra: upp och blöta ner dom. Och vattnet rann igenom som niagarafallet, och det var bara att konstatera att jag misslyckats på typ punkt 1 - regnkläder ska finnas på förskolan. När morgonen kom hade jag ältat detta några gånger redan. Lyckades plocka ihop en utomhusoutfit, som skulle hålla honom - om inte torr - så i alla fall varm.

In i bilen med allt, och alla, sedan iväg. I dörren till förskolan hade Dino ett moment där han kände stundens allvar. Han hängde sig fast i mina brallor (som jag höll fast för glatta livet, jag var liksom inte redo att visa mina underkläder där) och grinade. Jag förklarade för honom att det var för tidigt för det där, att han fick vänta till typ dag tre eller något. Och ja, då gick han och lekte istället.

Sedan lekte han, och åt lunch. Efter lunch fick han prova vila lite, efter lite övertalan (och lite milt, kärleksfullt våld) somnade han på en liten madrass. Fröknarna varnade mig att han kanske inte skulle kunna somna, och sedan varnade dom mig för att barnen ofta sover dåligt från början. Två och en halv timme senare sov han fortfarande, och jag började känna mig lite olustig som hängde på dagis med en sovande anledning. En kort stund senare vaknade han. Vi vinkade adjö till alla barnen, och drog inte hem - utan raka vägen upp till stan och köpte dom där förbenade regnkläderna som förföljt mig hela dagen!

Väl hemma, kollapsade vi båda två i soffan framför Händige Manny. Inskolning är ett tungt jobb...