Nu kommer detta inlägg lite sent, men vi kan väl låtsas att ni läser det igår.

Då hände det nämligen mycket spännande, Dinos fajbjoj (farbror) fyllde år. Inte desto mindre märkvärdigt var det att Dino fyllde halvår, han vart alltså ett och ett halvt år. Sotaren kom under dagen, och även om jag uppträdde smått forcerad så gick det bra.

Men sedan förstår ju jag att ni sitter och hoppar, och ängsligt undrar hur det gick på combaten igår!

Fick hon platsen liksom?

Nä. Det fick hon inte, först vart det en sprint fram till ovan nämnda plats. Där vi båda drämde ner vattenflaskorna. "Jag var först" sa hon sedan och log - men jag har varit på den här platsen 700 gånger minst, sa jag.
"Men..."
Erfarenhet går först sa jag, med något som kan liknas ilska (på väg att slå över i gråt).
"Men..."
Du kan stå här, sa jag och pekade.
"Men Sara..." sa hon som att det var ett skämt. Och då pekade jag igen. Bredvid mig. Så hur kändes det då? Jo men lite som att jag stod upp för något, för första gången. Och lite som att jag inte mesade ur. Och som att jag kanske har en ryggrad där någonstans, eller i alla fall chans att utveckla en.

Sedan tog hon demonstrativt vattenflaskan till andra sidan rummet, och pratade inget mer med mig.

Och, då fick jag dåligt samvete istället.

Men överlag så måste jag nog säga att det gick bra. Jag fick min plats, och förlorade bara lite värdighet.

(ett och ett halvt åringen)