Träningsvärken bränner fortfarande, som en påminnelse om en otroligt inspirerande dag.

Det var så fantastiskt behövligt att spendera den där dagen på Scandic i lördags. Det är betydligt tyngre med träningen numera, men under den dagen fanns det inte ett enda bekymmer i världen! Det finns ingen som ifrågasätter, och det är samma känsla som jag får i kroppen när jag kommer till Friskvårds.
Träningen är inte bara ett sätt att bli svettig på. Det ger mig tålamod, energi att orka och det gör mig till en bättre mamma. Det gör mig kropp starkare, och redo! Explosiv! Det håller mig frisk, och om jag blir sjuk - är min kropp i bättre skick för att klara det. Det gör att kroppen känns lättare. Det kommer kanske ge mig fler år att leva. Träningen har gett mig ett enormt självförtroende, och en mycket bättre självkänsla.
Träning är inte bara träning längre. Det faller numera under samma kategori som att äta, andas och sova. Det tycker jag att nästa person kan ha i åtanke, när dom tycker att "det är ju bara att skippa ett träningspass, du är ju där så mycket" eller "hjälp mig med det här istället för att träna". Men håll andan, du liksom.
Det verkar dessutom som att vissa tror att jag har mer fritid, för att jag väljer att spendera en del av den på gymmet. Väljer. Jag har fortfarande samma saker som alla andra att göra, jag har ingen barnflicka eller hushållerska. Efter mina heliga onsdagsträningar brukar jag landa i soffan vid halv elva kanske? Då har jag hämtat Dino från hans farmor, han har fått välling och lägga sig. Packa upp, stöka bort och städa upp efter den lilla ängeln. Elda för varmvatten, och slutligen duscha. Det handlar inte alls om att jag har mer tid än andra.
Det är ett val, och jag är glad och tacksam för alla som respekterar det - på samma sätt som jag respekterar andras val. Men nästa som neggar, kommer jag förmodligen att jaga och bita i hälsenan.