Inatt drömde jag att Dino ställde sig upp och sprang. Sedan bloggade jag även om det i drömmen.

Men då var vi plötsligt på en buss istället, jag tror vi skulle till Umeå av okänd anledning. Precis när bussen skulle fara såg jag Dinos fina napp ligga kvar i snön. Jag skrek och skrek åt busschauffören, men han lyssnade inte.

Men. Ibland är det inte konstigt att man inte är helt utvilad när man vaknar.

Sedan ska jag och Dino roadtripa till Orrliden. För ett, inte så långt, men säkert intensivt besök. Det blir så när man ska pricka in sovningar och mat och gröt. Det är inte optimalt, men man gör sitt bästa. Right?