söndag, januari 02, 2011

En liten historia om ett spinningpass.

Jag har spinnat (spunnit, spannat?) idag (och träffat min fina familj, och ätit...och...ja, en massa. Men nu var det spinning det gällde. Idag blir det tredje gången, och efter andra gången var det bara tur att det vart en tredje. Såhär gick det till.


Jag kom till friskvårds, och det första jag gör är att tappa ut min överfulla träningsbag i entren där. Jag ser i slowmotion hur sminkväskan vänder upp och ner på sig, och kastar sig ut ur väskan. Även hur ett gäng kläder planerar att rymma, i frontlinjen för rymmarna ser jag min vita bh med hjärta - som givetvis tar sig längst. Typiskt Sara. Som tur är, var det inte särskilt många där. Pheeew. Glad i hågen tar jag mig till cykelsalen. Nu bör det tilläggas till mitt försvar, att veckan innan var det en tjej i 20-årsåldern som höll i passet. Det var bra musik, och det var överlevnadsbart. Jag kommer in, och ingen är under 50 (och då tillhör även instruktören denna skara). Känner mig...ung? Då kommer damen? Tanten? Kvinnan! Kvinnan! Instruktören alltså fram till mig, frågar om jag vill ha hjälp att ställa in cykeln - det vill jag inte, jag fick ju den genomgången bara veckan innan. Men tydligen är då så hiskeligt roligt att visa - så hon gör det ändå. Hur sadeln ska vara i höjd med höftkulan, hon tittar på mig och ställer in cykeln. Nu vet ju inte jag hur bevandrad hon är bland tränings-mode, men mina träningsbyxor är av haremsmodell. Grenen hänger en anings lågt ner. Men, hon verkar tycka att det är fullt rimligt att min höftkula sitter en decimeter från knäna. Hon ställer in cykeln, som blir hög som en trehjuling ungefär (trots mina protester!). Hummar nöjt, och nöjd med sig själv lallar hon vidare. Svårt att förstå, men så här såg det ut.

Tänk bara hur hon ska tro att jag ser ut i ett par jeans. Att min överkropp skulle vara 135 centimeter lång. Ja ja. Passet genomfördes. Efteråt låtsades jag stretcha, men egentligen stack jag huvudet mellan knäna för att hålla mig från att svimma. Pinigt, är bara förnamnet.

Ikväll var det faktiskt bättre. Mer folk. Bättre instruktör. Bättre musik. Bättre flås. Bättre ansiktsfärg efteråt. Klar förbättring alltså.

Inga kommentarer: