Det är rart med barn, det bara är det!

Och jag förstår inte hur det gått till, eftersom dagen vart som den vart. Dino och jag tog en lång prommis till lunch. Han skulle sova tyckte Mamma, men det tyckte inte han. Så, han sov hela promenaden, tills vi kom på vår uppfart. Då vaknade han. Sedan var han vaken. Och busig. Hela kvällen har han rusat som en liten apunge och skrattat. Och lyssnat på Bandit. Och skrattat. Dessutom fick han sitta i Mammas knä, medans hon satt vid datorn. En sekund vände jag mig om, för att svara på något David sa, när jag vänder mig om har Dino något avlångt och svart i munnen.

Mellanslagstangenten.

Kvar finns bara en pytteliten knapp, som numera är mellanslag. Den går inte riktigt sätta dit heller, så detta inlägg är skrivet helt utan mellanslag. Som jag ska lägga till snart istället, annars blir det svårläsligt. Trots att han rev bort den, och rev ner ungefär allt annat i samma takt som jag ställde tillbaka saker - är detta en dag jag kommer hämta energi ur. En fantastisk dag.

(Inlägget bara halvt "mellanslagat". Jag har en misstanke att bloggen kommer bli lite lidande utan den! Så på förhand ber jag om ursäkt för alla eventuella felstavningar och särskrivningar som säkert finns där. Det är alltid roligt att texten man skrivit ser ut att tillhöra en förståndshandikappad dyslektiker med 9,2 i promille. Hjälp!)