I alla fall så trodde jag ju att det skulle vara dagens prestation. Men nja. Jag kom hem, så David skulle kunna fara till jobbet, och Dino var sovandes. Perfekt, tänkte jag, då kan jag duscha innan Dino vaknar. Men i samma sekund som David sa Hej då! och for till jobbet. Då vaknade mannen. Under dom få timmarna jag varit borta hade Dino hunnit lära sig, att ställa sig mot allt! Men, han hade glömt bort att lära sig, hur man sätter sig. Så. Från klockan 15 till klockan 20, var det 5 timmars oavbrutet krypande och ställande. Två timmar på friskvårds var inget i jämförelse. Jag jagade, och om det var något viktigt jag var tvungen göra - sprang jag med honom, placerade honom i mitten av vardagsrummet. Sprang tillbaka och gjorde det jag måste. Hade någon minut innan han hunnit ta sig dit han ville. Och sprang tillbaka med honom. Och så höll vi på.
Men då 19.50. När alla tidningar var sönderrivna. När alla leksaker var lekta med. Och en liten Dino började vara trött. Då satte vi oss tillsammans i fotöljen, han var sådär härligt trött, gosig och nybadad. Mannen gäspade, och luktade nybadad bebbe, och det var Vänner på tv:n. Och för dom där 10 mys-minutrarna i fotöljen, skulle jag kunna jaga efter dig i en vecka. I sträck.
(Jag gillar den här bilden. För bakifrån, så ser det ut som en väldigt liten, väldigt gammal farbror som står och rotar i vår diskmaskin.)
Jag försöker förresten få tag på försäkringskassan. Det går sådär. Jag försökte hela onsdagen, då sa dom bara "det är många som ringer nu. Var vänlig försök igen senare." Ända tills dom stängde. Och hade stängt igår. Och nu går det inte komma fram igen. Dumma dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar